Aftonbladet – 18 maj 1864, sida 3

j j franska regeringen tillräckliga att uppföra en varaktig freds byggnad. Furst Lhtour dAuvergne skall ha haft i uppdrag att föreslå beslutets uppskjutande till den 12 dennes för aft under tiden bearbeta meningarna, men lord Russell behöfde ett synligt resultat af konferensens verksamhet, emedan den nuvarande engelska ministerens störtande i annat fall varit att befara. Som furstens instruktioner dock i allmänhet gå ut på att försonligt underkasta sig flertalets vilja, fogade han i dettas beslut. Den för mord genom förgiftning anklagade doktor Couty de la Pommerais har, enligt hvad en korrespondent från Paris berättar, författat en dram, hvars hjelte han sjelf är. Direktionen öfver en af Boulevardteatrurna i Paris ämnar uppföra stycket, hvars titel, enligt bruket i Paris, äfven kommer att bära en medarbetares? namn till förekommande af polisens inblandning. Pjesens framgång blir naturligtvis kolossal. TYSKLAND. : Det öfvermod och de skyhöga förhoppningar. som fremkallades i Tyskland genom Dyppelskansarnes eröfring (som i ett utkast till en adress till konungen af Preussen från hans trogna undersåter 1 Shleswig-Holstein kallas en i verldshistorien okänd seger), synas nu ha temligen bortdunstat och åter bör jar den nyktra betraktelsen hos tyska pre sen vända tillbaka till den frågan: hvad EJ Det har framkallat en högst obehaglig öfverraskning att se Frankrikes representant sluta sig till den engelska och förklara sig emot de tyska makternas fordran om ett vapenstillestånd (med utlevererande af de tagna skeppen och utrymmande ef Als och Jutland) hvaremot han i stället slöt sig till det engelska medlingsförslaget om en vapenhvila. Med ännu mera sviken förhoppning berättar Köln. Ztg? och andra tyska tidmagar, att utsigterna till ett lösrifvande af hertigdömena från Danmark, för att ej tala om deras inkorporation i Preussen äro försvagade och-att Ryssland har aflägsnat sig ifrån Preussen derföre att det såg dess-verkliga afsigter, som hittills icke velat läggas i dagen. Man visar derjemte temligen tydligt sin fruktan, att Österrike skall veta att i rättan tid komma öfverens med Frankrike och derigenom helt och hållet öfverflygla Preussen. Österrike har nemligen aldrig, trots de preussiska tidningarnes försäkringar, uppgifvit grundsatsen om Danmärks in tegritet, enär man derigenom genast skulle återupprifva alla ryska, hessiska och oldenburgska anspråk och kastas in uti oändliga arfsföljdstvister. Deremot synes Österrike vilja sträfva efter en delning af Slesvig, en inkorporation af Nordslesvig i konungariket och af Sydlsesvig i Holstein med sjelfbestämr de blandade distrikterna, men melserätt fi allt inom monarkien, säledes med en personalunion mellan Danmark och det utvidgade Holstein. Men till och med detta be irektas som en stor ef ff. från Danmarks sida och Österrike anser icke att man kan uppnå mera af det förenade England—Danmark-—Sverge, då Frankrike och Ryssland antagas hälla sig fullkomligt neutrala i detta fall. Österrike skall deremot vara ganska bestämdt att bryta med Preussen, så snart deita söker att uppnå en utvidgning mot norden. Genom denna Österrikes hållning skulle v. Bismarck redan vara på väg att ifva dessa planer och att återvända till nalunionen. — De liberala tyska tidningarne, som redan hade börjat lofprisa Preussens kraftiga uppträdande, finna numera hela olyckan lga deruti, att man icke från början öfverlemnade åt förbundet att handla och fasthöll Schleswig-Holsteins sjelfbestimmelserätt. ITALIEN. Enligt Opinione skall italienska regerin;en, till skydd för de uti Tunis bosatta italicnarne, ditsända en fregatt med landstigningstrupper. Frankrike och England skulle vidtaga samma åtgärd. Uti italienska representanthuset diskuterades den 11 dennes budgeten för utrikesangelägeuheterna. — Representanternu Laporta och Mieelii samt pater Passaglia förerådde ministören vankelmod, ansågn det oundgängligt att låta Italiens nya instifutioner utveckla sig till hela nationens fromma, samt ordna finanserna. De ansågo en af de allravigtigaste åtgärderna vara stråtröfvareväsendets fullkomliga undertryckande, hvilket dock möter de största svårigheter så länge påfven i besittniug af staden Rom. Pälvedömet skulle aldrig gifva efter och städse vara Itahens outtröttliga fiende så länge det skyddas af främmande bujonetter. Uti reprentanthus session den 12 Maj förklurade utrikesm ern Viseonti Venosta, alt noninterventionsprincipen skulle utgöra den grundval, hvarpå underhandlingar komme ait föras beträflande romerska frågan. Ministern ville ej väcka några förtidiga förhoppningar och ej gitva anledning till: en lättsinuig otålighet; men han kunde dock iga att en modlös sinnesstämning ej nu vore på sin plats. Till Redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet n:r 107 förekommer den uppgift, att skoladjunkten Es. Palm blifvit utsedd till kamrerare vid härvarande sparbank. Denna uppgift är follkomligt riktig, och insändaren ber Aftonbladet uppmärksamma, att hr Palm, den nyutnämnde kamreraren, är tjenstgörande skoldjunkt vid Lunds högre elementarläroverk, imnma läroverk hvars rektor Sommelius vid riksdagen påstod att skollärarne vid rikets elementarläroverk voro öfveransträngda af arbete och derföre nödvändigt måste hatva löneförhöjf Emellertid visa lärarne vid Lunds elementarläroverk, och särskildt hr Palm, att hr Sommelius talade osanning inför hela svenska nationen och desc rentrecentanter då han nåstad att kan man vänta att uppnå på konferensen?