— Tidningen Upsala berättar: Den i ett föregäende nummer omnämnda besigtning af 117 potter, förfärdigade för Uplands regementes räkni lärer så utfallit, att hela partiet bliivit kas som ej ölverens. stimmande med modellen, då hvarje kapott såj väl till längd som till öfriga delar var 1 till 31. ligade afl, i tum för liten. Kaj otterna voro för) skräddarmästaren härstädes J. E. Eklund och klädet tillsläppt af kronan. — — Lunds Weckoblad yttrar med an!edning af vapenhvilan: Man kan ej förklara, att Danmark funnit sig i sådana vilkor, så framt icke England gilvit en vink om, att det i annat fall skulle låta den österrikiska flottan, när den en gång blifvit samlad, passera Kattegat och kanske hota Köpenhamn. Det kan invändas, att en sådan fara väl kunnat förekommas genom den nu samlade svensk-norska flottans förening med danska fartyg. Nog synes det ock, åtminstone för en oinvigd, som vore det Sverges pligt och intresse att mot Danmark ikläda sig en sådan förbindelse — men hvad skall man väl tro vid mottagandet af den för hvarje ärekär svensk förödmjukande underrättelsen, att de nu genomdritna stilleståndsvilkoren blifvit Danmark föreslagna af de neutrala makterna vid konferensen, utan att Sverge-Norge dervid undantages? Det skulle således icke vara nog för vårt land att overksamt se vår granne och vän i dödskamp; Sverge skulle dessutom hafva förenat sin röst med deras, som manat honom att afväpna sig inför sin rånare! Må framtiden visa, att denna vår farhåga varit ogrundad. Dock — i ett afseende kan vapenhvilan medföra gagn för Danmark och under en förutsättning kan vår regerings hållning vid detta tillfälle förklaras. De fredsunderhandlingar, som nu komma att företagas, skola tvinga de tyska stormakterna att bestämdt uttala sina anspråk och ifall, som sannolikt är, dessa befinnas orimliga, är möjligen K. Carl XV besluten att med bifall af hvarje europeisk stat utom Tyskland skynda till Danmarks hjelp med all den makt, som står honom till buds. Den 12 Juni kan möjligen blifva tidpunkten för Sverges verksamma deltagande i kriget och för bortdrifvandet af den skugga, eom hvilar på dess politik. Det kan ej antagas, att prins Oscars eskader blott är ämnad att eqvadronera?; man kan ej hafva varit tanklös nog att exonera den eventuelle tronföljarens person för Tysklands försmädelser och åtlöje. Att åter den dag, då, ifall icke emot förmodan en tillfredsställande fred snart slutes, det ånyo utbrytande kriget kallar Sverge att fatta det beslut, som kanske för ett ärbundrade kommer att afgöra öfver dess anseende i verlden, ej är aflägsen, derpå bör enhvar göra sig beredd, besinnande, att endast Tyskland kan hafva fördel vid, att tiden drages ut i tomma underhandlingar, till dess vintern afbryter sjöfarten och Preussens stund ånyo är inne att utsuga Jutland och Slesvig. Danmarks intresse är påtagligen, att, om Preussen framhärdar i sina orättärdiga anspråk, låta vapenhvilan upphöra så fort som möjligt, för att under sommaren sätta sig i besittning afalia de fördelar, hvilka det genom sin flottas öfverlägsenhet kan förvärfva. De neutrala makter, som vilja Danmark väl, måste gilla denna beräkning. Må Sverge begagna den månad, som förestår att fylla de brister, som nnu förefinnas i dess rustning, framförallt i fullt tidsenlig bestyckning af våra skepp och i fullkomliga gevär för infanteriet! Förslå ej våra egna verkstäder, stå itun tvifvel Englands öppna. Må de modige och och vapenduglige svenske män, som vilja våga sma lif för Danmarks sak, nu skynda till Fyen, för att inträda i den under baron Baabs befäl stående svenska kär, hvilken under denna månad kan hinna att fullständivare organiseras!