raktaten och Danmarks oafhängighet. En;elska bladen för den 10:de äro till en del af samma åsigt, men för så vidt de understödja regeringen, uttrycka de dock sin olädje öfver att vapenstilleståndets afslutande räddat ministeren. Daily News säger, att konferensen icke kan leda till något resultat med mindre vestmakterna under vapenhvilan intaga en mer energisk hållning in hittills mot Österrike och Preussen. Morning Post betraktar som en afgjord sak, att det är förbi med konferensen så framt den ej inom en månad har ledt till ett resultat, och derefter tillägger bladet, att Österrikes och Preussens förslag icke synas stå i öfverensstämmelse med Londontraktaten. Times medgifver nu utan omsvep hvad man i dess förra nummer kunde läsa mellan raderna, nemligen att lord Palmerstons minister skulle ha blifvit störtad, så framt vapenstilleståndet icke hade blifvit afslutet. Den nu ingångna vapenhvilant — säger Citybladet — är en mycket lycklig tilldragelse för våra egna angelägenheter. Den har på nytt befästal en regering, som befann sig i en sådan ställning att ett rykte var nog för att störta henne. De konservativa skulle ha haft majoriteten för sig när de föreslagit ett tadelsvotum öfver Danmarks vanmäktiga vänner och folkrättens misslyckade förkämpar. Nu har kampen upphört; österrikarne och preussarne skola äter gå in i sina qvarter, och de konservativa, hvilka ännu i går voro redo att storma ministeren, kunna bereda sig på en lugn session, som ej kommer att hindra dem att när de så behaga återvända till landtlifvets nöjens. I öfverhuset uttalade sig lord Carnaroon ogillande om de vilkor, på hvilka vapenhvilan blifvit bragt till etånd. Jag kan ej säga, yttrade han, fatt den förklaring, som den ädle lorden (Russell) nyligen afgaf om vapenstilleståndet, fullt tillfredsställt mig. Uppriktigt sagdt, vågar jag ej hoppas stora resultater af konferensen. Vapenstilleståndet förekommer mig såsom det ensidigaste, hvarom jag någonsin hört talas. Jag är emellertid öfvertygad om, att Danmark genom den moderation, som det visat genom antagandet af dessa vilkor, förvärfvat sig lika stora anspråk på Europas sympati som genom dess under hela fälttåget visade hjeltemod.4 I underhuset kunde ingen diskusion ega rum, då inrikesministern sir G. Grey (Palmerston är ännu fortfarande sjuk) förklarade sig ur stånd att lemna upplysningar, hvilket föranledde Disraeli att bekluga sig öfver, att underhuset befann sig i en så olycklig ställning, jemförd med ölverhusets. Norddeutsche Allgemeine Zeitung varnar de tyska bladen för att lägga vigt på den skilnad, som man i London gjort emellan ?vapenstillestånd? och ?vapenhvila?. Det ligger, enligt nämnde blads mening, den skilnad emellan. de tvenne orden, att en vapenhvila kan afslutas af hvarje chef för en truppafdelning, under det deremot för ett vapenstillestånd fordras suveränens semtycke, och efter denna definition är det således klart, att på Londonkonferensen blifvit afslutet ett vapenstillestånd. Emelertid förklarar sig bladet ur ständ att fatta hvaruti skilnåden skall bestå. Flera tyska blad äro emellertid af annan mening, och till dessa vänder sig det offticiösa bladet med följande anmärkningar: ?Vi ha ej skytt för att tillstå vår okunnighet, och våra herrar kolleger få nu ej sätta sitt ljus under skäppan, utan säga oss på hvad grund de understödja hr Russells manöver, som förekommer oss blott beräknad på att strö litet sand i ögonen på verlden för att tillfredsställa parlamentet och hans goda vänner i Köpenhamn.