Aftonbladet – 14 maj 1864, sida 2

ar ni?, sade jag en dag, samlande all mitt mod, har ni nyligen haft några un derrättelser från vår vackra kusin, lad; Clarencey ? Ja, hvarföre så Jag föreställer mig att hon alltjemt vän tar mig och undrar på att jag ej är mer: angelägen om att begagna mig af henne: gästfrihet.? Hon vet att ni vurit sjuk. ?Men jag skall, som jag hoppas, snar blifva frisk, och emedan jag ändå skal företaga denna resa, så är det väl bäst at icke uppskjuta dermed till bösten.? ?Det är sannt. Ni ämnar säledes rese denna månad ? Min själsstyrka svigtade. ?Jag skall följa era råd, stammade jag: jag är rädd att visa mig otacksam emo henne... eller emot er ..7 Ni måste i detta fall följa ert eget tycke?, svarade hon med osäker stämma; Sjag skulle blygas öfver att vilja qvarhålla er I denna enslighei. Men jag fruktar ati doktorn icke tillåter er att resa förrän ni är fullkomligt återställd?. Jag skall lyda honom?, svarade jag. Och vi talade ej mera härom; men hela dagen, i trots af alla våra försök alt ålerkalla den fordna munterheten, tryckte ianken på skilsmessan på vårt sinne. Aftonen kom; då Diane lemnade mig, räckte hon mig ej, såsom förr, sin hand att kyssa. Då je blitvit allena, började jag gråta som ett barn; offret var fullgjordt. Då natten inbröt, återtog Bastien sin plats vid min bufvudgärd. Har ni berättat grefvinnan hvad jag häronidagen sade er?? frågade han genast. Nej. Hvarföre frågar du det? FDerföre att grefvinnan för en halftimma