Aftonbladet – 13 maj 1864, sida 3

lass! Rättegångsoch Polissaker. Mordet å soldaten Nordell. Lördagen den 30 April sammanträdde, för an dra gången efter denna ransaknings återuppta gande, rådhusrättens femte afdelning till sessior ute vid straffingelset å Långholmen för att fort sätta undersökningen angående det den 26 Jun 1861 föröfvade mordet å soldaten Nordell vic Helsinge regemente. 1 och för justeringen af första rättegångsda gens protokoll voro de afhörda vittnena gossarnt Anton Wilhelm och Carl Georg Blanck, sam ossen Frans, Ludvig Rosing och flickan Selma Wilhelmina Österberg inkallade, hvilka med undantag af Rosing, infunno sig. Derj hade, med anledning af stridigheten mellan Ro sings och flickan Österbergs ttnesberiättelser. len scdnares styffeder, skräddaren Adling, jem väl blifvit kallad till inställelse. Gossarne Blanck fingo nu beediga sina vid sta förhöret afgifna berättelser dem de i allo vidhöllo; dock med det tillägg att de icke kunde påstå att anklagade Lundaren och Carlsson är samma personer som vittnena sett uti båten vid mordtilltället. Vi redogjorde redan i vårt förra referat för den märkliga omständigheten att flickan Österberg, som vid undersökningen 1861 uppgaf sig hafva stått på vattenledningsbassinen och der åsett mordet samt i denna sin berittelse var i det närmaste öfverensstämmande med gossen Rosing. nu uppgifvit att hon icke vari i ull händelsen utan hade hön af o hrigsrätten sagt att hon sjelf sett hvad som li väl endast blifvit henne berättadt af gossen Rosing. Hennes styffader, skräddaren Adling, förmälde nu vid detta förhör att Selma Österberg, någon af dagarne efter mordet, för honom afgifvit en likadan berättelse som inför krigsrät att hon varit åsyna vittne till händel samma hade hon äfven berättat för några andra personer. Icke destomindre fortsatte Selma Österberg nu att vidhålla sin sednaste uppgift att hon ingenng sett och således icke kunde säga något annat än hvad Rosing för henne omtalat. Vid appfordran att beediga sina uppgifter svarade sterberg, att hon öfvergått till baptistsamfundet och att hon. enligt den religion hon sålunda bekänner sig till. icke kunde. såsom hon för klarade det, i strid med Matthei evangelium gå den henne förelagda eden. Undersökningen uppsköts härefter för att ånyo forsättas onsdagen den 11 Maj. hvartill gossen Rosing skulle kallas id vite. och likaså skulle kallelse u es broder åkardrängen Rosing samt arne för baptistsamfundet bokt Palmqvist och f. d. skolläraren Gustaf Palmvist, äfvensom ä, handelsbokhällaren Lindqvist: emedan Selma Österberg för denne, i nä af en poliskonstarel, skulle uti handlanden k thabers bod vid Kormhamns torg någon af dagarne efter mordet hafva berättat detsamma som inför krigsrätten, uppgifvande dervid att hon i sällskap med gossen Rosing åskådat mordtilldragelsen. Allmänna åklagaren åtog sig att försöka inf skaffa upplysningar om nyss omförmälde p konstapel och draga försorg om dennes iuställande. Vid förhöret den 11 dennes, sistlidne onsdag. kommo de ofvannämnda personerna til med undantag af åkardrängen Rosing, h enligt den yngre Rosings i i att komma tillstädes, anmärkande derjemte allmänna åklagaren, stadsfiskalen Kock, att han icke kunnat utröna hvilken p konstapel det varit som i handlanden PlanthaLers bod varit närvarande då Selma Österberg omtalat sig hafva sett mordet å soldaten Nordell, Till en början förekallades Österberg, hvilken fortfarande sade sig icke hafva åsett den ifrågavarande tilldragelsen; hon hade af barnslighet och oförstånd berättat för sin styftader att hon sjelf sett hvad hon hört gossen Rosing omtala, och då hon sedermera för andra personer berättat saken, hade hon icke velat förändra sin första utsago. På tillfrågan af domaren om hon nu vore beredd att gå eden, gaf hon ettjakande var, och r densammas afliggande förklarade sterberg ännu en gång att hon icke hade något att ändra eller tillägga i sin sedwast afgifi berättelse. Österberg fick härefter aflägsna herrarne Palmqvist, till hvilka ord. man Jacobsson, framsade en tacksägelse för det de sedan nästföregående rättegångsdagen erinrat. Selma Österberg om hennes medborgerliga pligt såsom vittne i denna sak. okhållaren Lindqvist, hvars hörande domstolen, nu sedan Österberg gätt eden, ig minire inverkande på saken, hade ingenting att opplysa vidare än att Österberg uti handlanden Planthabers bod, någon dag efter mordet. berä at att hon varit vittne till tilldragelsen; dock kunde Lindqvist icke påminna sig att Österberg under detta samtal redogjort för detaljerna at nordscenen, utan biott i korthet berättat föroppet. Att någon poliskonstapel derunder vait inhe i boden, kunde Lindqvist heller icke våminna sig. Gossen Rosing stod fortfarande i hvad van förut yttrat; dock med den ga vigtiga örändringen i uppfattningen afhans vittnesmål, let han icke varseblifvit att någon mer än den ängsta af de tvenne fångarne (Lundgren) lagt vand vid Nordells vältrande i sjön, utan var det I örst efter det soldaten redan kommit med hela (roppen i vattnet, som de andra båda tilltalade sått från sina platser vid årorna till det ställe i våten. der Lundeoren bringat Nordell äfver rveg: äfven anden, råd