Aftonbladet – 13 maj 1864, sida 2

re TTR sin berättelse, emedan Diane deruti spelade den förnämsta rollen. — Det föll mig in att fråga hvad jag sagt medan jag yrade. Ni talade om allt möjligt?, svarade han litet förlägen, ?såsom man gör Jå man har feber.? Xen hvad sade jag då? 3Åh, ni var ond på grefven och på herr Placide...? Vidare? Jag mins ingenting mera; man fäster sig så litet vid hvad som talas i yrsel. Jag förstod lätt af hans besvärade utseende att han ville förtiga något för mig. Nå, frågåde jag förvånad, har jag talat om några andra personer? Bahl!4 sade han med en likgiltighet som jag alltför väl förstod vara låtsad, ni talade om litet hvar.4 Nu blef jag nästan rädd. Hör på, BastienX, återtog jag och såg på honom, man skulle kunna tro att du vill göra en hemlighet af hvad du hört mig för tusan, herr Andrå, jag vill icke upprepa saker som ni ej bör höra. Jag har oivat grefvinnan att tiga, så mycket mer som det bara var feberfantasier, sade hon, Bastien, jag vill veta alltsammans !4 utopade jag, denna gång verkligen orolig, och jag ber dig derom! Jag har det allra törsta intresse af att ej vara okunnig om lågot. Om det -är så, herr Andrå, kan jag insenting dölja för er. Hvar och en är herre sin egen sak, och så snart ni vill att jag kall komma ihåg det, så förlåter ni mig äl att jag ej glömt... Du lägger mig ju på sträckbänk på det är sättet! (Förts. följer.)