gatorna, utan aft veta hvad jag skulle tag: mig till, då jag händelsevis mötte Bastien smyghandlaren. Då han fätt veta hvac som fört mig till staden, sade han genast Parbleu! ni behöfver ju blott uppsökt juden Abraham.4 Denna id syntes mig vara en himmelen: ingifvelse:; i min oro hade jag ej kommi att tänka på juden med hvilken jag redar förut haft några penningtransaktioner föl ett par spelskulder, som jag väl visste at min förmyndare icke skulle hafva betalt. Tio minuter sednare klappade jag på ock rarens port. Herr Abraham liknade alls icke de van. liga procentarne; det var en man af omkring fyrtio år, med förbehållsamt och ar. tigt väsende, som mottog migi ett kabinett, der den prydliga möbleringen ytterligare förhöjdes af några vackra taflor. Han bad mig förbindligt sitta ned, och jag började såsom hvar och en som vill låna penningar, med att framställa orsakerna till denna min önskan och slutade med att bedja om ett lån af tvåtusen francs. Herr Abraham åhörde mig smålcende och svarade: Herr baron, jag är verkligen ledsen öfver att icke kunna tjena er.5 Huru? Jag begär ju blott två eländiga tusenfranessedlar, svarade jag, mycket förundrad. . Ah! sjelfva summan gör ingenting till saken. Jag skulle önska att det vore fråga om hundrade tusen francs, på andra vilkor. Men ni har ju redan reverser af mig. Ja, för sexton tusen francs, betalbara då ni blifvit myndig. Nåväl, ni skall ej behöfva vänta länge; jag är myndig om tio månader. Det är just det som ej torde vara så alldeles säkert.?