Aftonbladet – 12 maj 1864, sida 2

Jo, herr baron, häromdagen, sedan jag lemnade er, begaf jag mig till Monthermå, der jag hade litet alt uträtta. Jag åter vände hem helt glad öfver er godhet, då min hustru gråtande visade mig ett papper som en rättstjenare nyss aflemnat. Det va en anmaning att inom tjugofyra timmar be tala de två tusen francs, som återstodo på mitt arrende. Jag lugnade min hustru oct sade att jag i min ficka hade ett papper. som var tillräckligt skydd mot allt detta. och jag oroade mig ej. Men i dag hafvö de kommit, tre eller fyra stycken, och lagt qvarstad på allt hvad jag eger. sMen det är omöjligt; ni har ju qvittc på summan. Var god och läs denna skrifvelse, som man gifvit mig.4 Jag ryckte papperet ur hans hand och genomögnade det. Det var en formlig lag. sökning, påyrkad af grefve de Maufert, så som min förmyndare. eMin stackars GuillotX, sade jag, beherr skande min vrede, oroa dig ej: allt det der är ju icke så allvarsamt, det är väl nog att på ögonblicket betala tvåtusen francs för att upphäfva qvarstaden. Men jag har icke denna summe, her baron, och innan jag kan få upp den, blir det för sent! Ni ekall få den; kom!? Och dragande honom med mig ilade jag till slottet. Inkommen i mina rum, störtade jag fram till skrifbordet, der jag brukade förvara mina penningar. Då jag öppnade lådan deruti, slog mig en tanke med fusa, Jag hade för tre dagar sedan skickat tre tusen francs till en vän i Heidelberg. som bedt mig om ett lån, och jag hade poppt fyrtio Iouisdorer qvar; jag hade glömt der.