Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

ten i den ton hvarmed hon yttrade dessa ord. Hon böjde sig djupt öfver sitt arbete och hennes läppar darrade. Min Gud! sade jag helt förtvifltad. sbar jag misshagat er? Nu var det hon som såg upp. På intet viss, sade hon mildare. Jag inbillade mig att ni blott af artighet stznnade hos oss och .. jag ville ej att ni skulle älägge er något tvång. Hon uttalade dessa ord med mildt och sorgset uttryck. Jag trodde att någon under degens lopp inträffad förtretlighetinverkade på hennes lynne och svarade icke. Vi sutto båda tysta och lyssnade till ett ondante ur en af Mozarts qvintetter, som Madeleine spelade mycket pianisgimo. Håhå, baronessa! sade min förmyndare hastigt, ni angriper min kung elltför djerft. Här står han nu 1 en lika så förtviflad belägenhet, som någonsin den stackars Placide, anfallen af en viss baron af våra be kanta, tillade heu med en skalkaktig blick å mig. Jag uthärdade den utan att förändre ett drag. För tusan. min väns, fortfor grefven skrattande, ni göringa omständigheter med mitt folk, tyckes det. Den stuckars Placide! Jag skulle velat se hans min. E Den var icke särdeles vacker, det kan jag försäkra er. svarade jag med störeta kallblodighet. Jag tycker mig höra huru han skrek likt en påfogel, då ni drog till hans balsduk ... Isynnerhet borde kontraktets förnyande kostat på honom.4 Han skref det, hvilket var det vigfigaste, svarade jag obesväradt. i Ni har rätt, det var det vigtigaste, ande efven, hvare munvterbet med hvarje ögonick tilltog. Och han fortsatte sitt parti. — (Förte)