Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 3

eifvit intendenten, att jag ej ansåg mig be höfva rättfärdiga mitt uppförande. Jug hade jelf förskaffat mig rätt och jag skulle antt det nedsättande att urskulda mig. Jag såg icke grefve de Muufert förr än vid middagsbordet. Jag väntade ett häftigt utbrott af vrede, säsom vanligt. och blef helt förvänad öfver att finna honom nästan glad och vänhg. Abbedissan var sjelfva artigheten; endast Diane visade sig något orolig och betraktade mig uppmärksamt, som om hon fruktat att jag skulle förgå mig; då vi gingo ut ur matsalen tog hon min arm. Hvad har tilldragit sig mellan er och Placide?? sade hon halfhögt. Ingenting af betydenhet, svarade jag; jag har endast giivit honom en behötlig tillrättavisning, det är allt.? Mitt lugna och bestämda svar förjagade hennes oro. Grefven var vid ypperligt lynne: ingenting antydde att han var missnöjd med mig. I parken var fuktigt, det hade regnat på förmiddagen: vi stannade således i salonn. Madeleine satte sig till pianot, niin wörmyndare och abbedissan började eit parti schack; jag satte mig bredvid Diane, som broderade tlitigt. sGöår ni icke ut? sade hon sakta. efter en liten stund SNej; hvarföre frågar ni det? Ahl... ag trodde att några affärer möjligen kallade er bort. Affärer? Men hvart i himlens namn skulle några affärer kalla mig? Jag vet icke, svarade hon. Jag trodde bara att ni önskade spatsera i parken. ?Men jag brukar ju aldrig lemna er vid denna tid om jag icke har något bref att skrifva.s SJag har icke begärt något förtroende ef erX, svarade hon lifligt. Jag såg upp helt. överraskad af bitterhe