Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 2

anade dess föremål. Båda mina väninnor bevakade mig med riktiga argusögon och upptäckte hvarje dag nya bevis för sitt antagande. Jag var mera tankspridd än man kunde förklara, jag var glad eller nedslagen utan orsak, och allt detta framkallade joupphörliga anfall, hvarvid man roade gig på min bekostnad. Jag började just lyckönska mig åt att slippa undan för så godt köp, då jag på en gång märkte att grefvinnan ofta förstulet betraktade mig med bekymradt utseende och att hon, då den yra Madeleine skämtade öfver min stora passion, icke mera skrattade så hjertligt som förr. Jag anade i hennes blickar och i hennes röst ett slags medlidande, men jag vågade ej försöka utforska hennes tankar. SAndre, sade hon till mig en morgon, vi äro nu allena, vi måste tala om en sak ... jag har något ganska allvarsamt att säga er. i Jag hör er, fru grefvinna, Är jag tillräckligt högtidlig så här? Var uppriktig, svarade hon skrattande; sätt er der, den här bänken föreställer domstolen. Ni skall då spela domare? sade jag, litet förskräckt ooktadt min säkra ton. Jag skall spela bigttader, var säker på det, och jag skall banna er, tillade hon nästan förebrående, ty ni sätter min vänskap på ett hårdt prof. Min Gud, hvad säger ni, jag som ej har en tanke annat än för er Vågar ni påstå att det icke finnes en, som ni döljer för mig? återtog hon och såg mig i ögonen. Jag vände bort hufvudet och jag kände sit jag rodnade. Mim vänt, sade hon allvarligt, Cgif mig