Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 2

je darrade af fruktan att förråda mig oci J kunde ej uthärda tanken att hon skulle tr mig intagen af någon annan. SAD, återtog hon, det är en hemlig het, således? Akta er, jag skall nog tag; reda på den! Lyckligtvis inträdde Madeleine i detsam ma. Jag sökte att under första bästa före vändning, inleda ett samtal med henne men just min brådska förrådde min önskar att, som man säger, bianda bort korten, Jag förstod att jag icke lyckades, ty Dia nes ögon blixtrade af skadeglädje och Modeleine dolde icke heller sin förvåning. Herre GudX, sade hon, hvilken entusiasm, Andre, det växer vingar på edra axlar .. ZAlldeles dett, inföll grefvinnan skrattande; men vi behölva ej oroa oss, han skall ej flyga upp i himmelen för det! Det finnes, gudskelof, på vår eländiga jord en liten hand, som är honom mycket kär, och som håller den tråd, hvilken binder honom här. Lilla fjäril, flyg, flyg, flyg! sjöng Madeleine, med en åtbörd, som om hon hållit mig vid en tråd. Madeleine, fortfor Diane, vi måste nödvändigt locka honom att säga oss namnet på den vackra prinsessa, för hvilken han suckar ! SAr hon vacker? Då är det jag!4 sade den fula, förtjusande unga flickan, med den löjligaste min af sjelfbelåtenhet. Deras hjertliga skratt återgaf mig mitt sinneelugn. Jag tog Madeleine på orden och utbredde mig i de grannaste artigheter samt slutade med en färlekeförklaring så bombastisk som möjligt. Det blef mig emellertid snart omöjligt att i Titngden dölja min kärlek. ehuari ingen