Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 2

endast vreda blickar och molnhöljda pannor och blef högst förundrad att tinna det så väl grefven, som abbedissan behandlade mig med samma ytterliga artighet och välvilja som förut. Emellertid hade den sednare icke förtegat mitt djerfva skämt, ty Diane förebrådde mig det. sHvad?4 svarade jag, förebrår ni mig att jag icke tåligt underkastade mig deras löjliga oförskämdhet, att jag icke lät bedraga mig af detta oförklarliga anfall af välvilja, som ville locka mig ien snara och pil bort mig med en tyska, som jag icke änner, och som jag på förhand afskyr?4 Min vän, det är just deruti ni har orätt. Att vid er ålder tillbakavisa ett giftermålsslag är både riktigt och naturligt. Jag mnar också icke föra min kusin Hermanigildas talan; men ni borde aldrig låtit någon förstå alt ni afskydde henne utan att någonsin hafva sett henne. Det var först och främst att onödigtvis såra och förtreta baronessan, och sedanX, tillade hon leende, var det högst oförståndigt sagdt. Hvem vet om ni icke skulle hafva tillbedt henne? SAldrig, Aldrig! utropade jag häftigt; icke ens om hon vore vacker som de tre aracerna och lärd som de nio muserna ! Hvilket oåtkomligt hjerta! skrattade Diane. Om ni är så stålsatt, vet jag nappt hvad jag skall taga mig till då jag mn gäng får lust att gifta bört er. tJag gifter mig aldrig.t Ar det en föresats, sade hon, eller är let en stor passion som redan gjort ert jerta-ointagligt? Ah, ni rodnar! — Fy, vilken obeskedlig förbehållsamhet! Ochl ag som tycker så mycket om förtroenden! ... : ir hon vacker?4 Dessa ord gjorde mig till den grad förägen att jag e hide nägötatt svara durpå:!i