Aftonbladet – 11 maj 1864, sida 2

Hurn starkt segern vid Dyppel verkat på tyskarne, och huru mycket den bidragit till att befästa von Bismarck och hans envälliga regime, synes bäst af den söndring, som nu har begynt inom framåtskridandets parti. Likasom hr vou Bennigsen, nationalföreningens representant inom den hannoverska kammaren, förordat hr von Bismarcks manliga politik i motsats till hannoverska regeringens vacklande och likgiltighet för hertigdömena, så se vi nu flera bland den yttersta venstern i Preussen afslå inbjudningen från trettiosexmannautskottet (de tyska landtdagsmedlemmarnes centralkomitt) rörande en allmän protest emot att Londonkonferensen afgör hertigdömenas öde och kränker hertig Fredriks rätt. Sålunda har Waldeck, de egentliga demokraternas ledare, Valentini och Mellien gifvit afslag, den sistnämnde med särskildt påpekande, att han icke önskar någon ny tysk stats bildande, hvilket skulle utgöra ett ytterligare hinder för en tysk enhet, men deremot båda hertigdömenas tills vidare eller på en gång införlifvande med Preussen. Äfven från den andra sidan bekräftas det, att tyskarne alltmer och mer rikta sina tankar häruppå. Österrike, som nu en gång begålt den dumheten att sluta sig till Preussen, ger väl endast med motvilja efter, men då det skilt sig ifrån sina öfriga vänner, så kadt att säga b sedan det vy a. Nu lärer dess regering ha be till att uppgifva tanken på Dann gritet, hvaröfver man är särdele Berlin, emedan man tror, v Preussön fria händer i norden. ör med tiden erhålla pre hjelp i Venetien. De preus misterna tycka så litet om hertig Fred utt do till och med skulle föredraga en lan hertigdömena och konungariket framför en ejelfständig stat under hnus styrelse. Ty en dylik sjeifständig furste kunde man sedermera få svärt alt aflägsun. men ett Schleswig-Holstein i personalunion skulle ej vara annat än eit ölvergångssteg; lunudet skulle vid den första rörelse inom Europa tillfalla Preussen. Detta kan måhända tjena till underrättelse för dem, hvilka ännu tro, att en personalunion skulle kunna vara ett tillräckligt bindningsmedel. Economist gör den ganska riktiga anmärkningen, att en dylik öjlig under en absolut herrskare, är det nödsaI en gång sagt slutit sig ks inieelad i vore mö men då det konstitutionella systemet skall råda i båda länderna, såskulle den vara detsamma som ett fullständigt lösryckande, och blott bidrega till att föröka förvirringen i Kurope