Aftonbladet – 10 maj 1864, sida 2

a tll noger 1 ma lokal mottagas alla Im etalningar för nämnde kontor och erhålles der ullständigt qvitto för inbetalningar å lån mot pant af fastighet. — Vid allmänna pantlåneinrättningen äro rån och med den 3 till och med den 9 dennes utgifna 2727 lån med 25302 rdr och inbetalda 1360 lån med 25,151 rdr 50 öre. -— Lunds universitet. Fil. kandidaten P. Assarsson försvarade den 7 sin afhandling: Om Spinozas statslära och dess förhållande till Hobyes och Ro o. Första Maj i år försiggick äfven vid Lunds miversitet i all tysthet. Biskopen Thomander och akademiens rektor Nybleus uppvaktades vid middagstiden af studenterna med säng och lefveop. Onsdagen den 11:te Maj försvarar fil. kand. 5. H. B. Svensson, smålsin för fil.-graden utgifna ifhandling Hallfreds saga, ersättning från isländskan jemte anmärkningar. — — — Från Hernösand skrefs den 4 denn De sednare dagarns? hafva varit kalla, hva genom islossningen på Ångermannaelfyen förts, så att man ännu på 14 dagar icke har att vänta denna farled segelbar. —— — Chefen å postångfartyget Drottning Lovisa?, kaptenlöjtnant Sylvander, har, 4 anledning af en i danska Dagbladet? intörd och derefter af oss meddelad uppsats om behandlingen af enfdansk flykting, låtit tillställa redaktionen af Dagbladet en mycset utförlig notarialförklaring, innehållande hans egen skriftliga förklaring och beedigude vittnesmål al styrmännen W. Aminoff och W. Bolin, matroserna C. Säfström och A. Engström samt handlanden H. Friis i Malmö. Kapten Sylvanders förklaring går derpå ut, att lördagen den 23 April kom ombord till honom en ung man, som begärde att få tala i enrum med honom och berättade att han var dansk, hade blifvit sårad och tillfångatagen vid Dyppel, men kommit undan, och nu önskade följa med ångfartyget till Malmö, men icke hade råd att betala för passagen. Kaptenen gaf honom då tillåtelse att följa med för intet och yttrade tillika att om han ville kunde han få stanna qvar ombord. Den sårade infann sig likväl ej ombord förrän på söndagseftermiddagen kort före afresan från Lybeck. Under farten på Trawefloden underrättade kapten styrmannen om att den sårade hade tri resa, men som hans yttre utvisade mycken snuskighet? ansåg kaptenen sig ej kunna anvisa mannen plats i någon af passagerarhytterna, hvaremot plats kunde beredas åt honom i lastrummet för-ut, der det fanns säckar med frö uti, täckta med suntält och pressenningar. Sedan såg kaptenen ej vidare till sin passagerare förrän vid ankomsten till Malmö. då han meddelade handanden Friis att det var en sårad dangk ombord, som skulle hafva fri öfverfart med Phunberg? till Köpenhamn. Inför notarius publicus har kaptenen muntligen tillagt att den sårade icke hade erbjudit sin klocka som betalning, att han icke har begärt tilål alt tillbringa natten i någon af saopgerna och att ban ej har gjort någon invändning mot den honom anvisade platsen i lastrummet, De afhörda vittnena ha bekräftat denna berättelse. Handlanden friis anmärker at då han underrättade den ärade dansken att han kunde få fri resa med Thunberg, svarade denne att det måtte vara ett missförstånd emedan han icke hade begärt fri resa. Styrman Aminoff berättar att en norsk däckspassagerare, som i lastrummet hade hjelpt den sårade att förbinda armen, beskrifvit lukten af såret såsom mycket elek: samma styrman hade äfven, när norrmannen omtalade att dansken frös, lånat honom en tjock öfverrock, för hvilken den sistnämnde tackade påföljande morgon. Åt styrmannen Bolin, som frågade om den sårade hade någonting att letva af, hade bemälde norrman svarat: ?Jo, han har något.? l Dagbladet tillägger härefter för sin del: ?Det synes häraf att det meddelande som var oss lemnadt af två danska resande, beggo bofasta borgare i Köpenhamn, har blifvit motsagdt i några punkter, särdeles deruti att den danska sårade underofficern Sinding, skulle hafva erbjudit sin klocka såsom säkerhet för betalnin en, alt han skulle ha begärt plats i salongen, och att i lastrummet funnits lärar och tungor?. Men det synes oss som de afgifna förklaringarne dock derjemte bestyrka det som var det väsentliga i klagomälet. Kepten Sylvander har mottagit i sitt fartyg en dansk sårad från Dyppel, hvilken hade flytt ur fångenskapen och nu gick på femte dygnet med svårt sår; han har derför att denne sårade flykting var något snuskig? eller, som det på ett annat ställe heter, ?mindre snygg?, visat honom till lastrammet; ban har under hela resan öfver Östersjön icke frågat efter honom der han låg eller befullt någon annan att vårda sig om honom; han har, fastän han visste att den särade hade knappt om penningar, icke erbjudit honom den minsta förfriskning. Det är en styrman, som på dertill gilven anledning har lånat Sinding en öfverrock, det är en annan styrman, som har frågat om Sinding hade någonting att lefva af. ?Hr kaptenlöjtnant Sylvander yttrar i sin förklaring att den i ?Dagbladet intagna artikeln är kränkande för honom ?som svensk sjöofficer?. Vi öfverlåta åt allmänhetens bedömande om den kalla liknöjdhet, som han enligt sitt eget vittnesbörd har visat mot en särad flykting, och dertill en dansk, länder honom till nägon heder. Så mycket tro vi oss kunna säga, att svårligen någon tysk ångfartygsbefälhafvare skulle hafva viat så ringa välvilja mot en dansk krigare, som hade vändt sig till honom efter alt ha blifvit sårad i den hedrande striden vid Dyppel och undkommit fångenskapen. ——