Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 3

Svenska frivilliga I danska hären. Den i fäktningen vid Gjennerbugten natten till den 18 April fallne svensken Åndersson från Göteborg har med militärisk nögtidlighet blifvit begrafven i Assens. Iela den kår han tillhörde var uppställd i parad: 3 gevärssalvor lossades öfver grafven. En densk pastor höll ett vackert tal. Derefter pjordes en insamling till uppresande al. ett orafmonument af jern. Då åtskilliga i Malmö Snällpost och dra blad meddelade uppgifter rörande nant Nordenfalls öden vid stormningen al Dyppel den 15 April de . dels orediga, meddela vi föl rv ur ctt bref från Köpenhamn, från en person. som haft tillfälle att tega närmare reda på förhållandet: Lördags aftonen den 16 marscherade den bataljon af 3 3:dje regementet. som löjtnant Nordenfalk ullbörde, till skansen nir 2, i och omkring hvilken den låg hela dygnet till söndagsaftonen, då 22:dra re gementet aflöste. Det var under dett dygn, på söndagseftermiddagen, som den omtalade händelsen med kruthuset egde rum, hvarvid löjtnant Nordenfalk med kallblodig raskhet bidrog till att icke en förfärlig explosion inträffade. Böndagsuftonen förlades 3:dje regementet såsom reserv för högra flygeln, bakom skansarne 8, 9 och 10 vid Aabenraavägen, ungefär midt emellan Brohufvudet och skansarne. Som vanligt väntades preussarnes angrepp på morgonen och bataljonen stod under vapen från kl. 3 till hall 6; men då fienden icke angrep, kopplades gevären, och man sökte så godt sig göra lät erhålla några ögonbli hvila på den af granater genomplöjda marken, oaktadt kanonaden för hvarje ögonblick tilltog i hö tighet. Kl. 10 blåstes allarm och order gafs att rycka upp på krönet af de n backe. nedanför hvilken man bivuakerat, emedan fienden plötsligt angrep hela ställningen med stora massor. Då man uppkom dit blef man smärtsamt ölverraskad att se fiendtliga fanor planterade på några afskansarne. Nu blef uppgiften den, att på bästa sätt betäcka högra flygelns reträtt. Ett förtvifladt anfall gjordes fördenskull, och lyckades det för en stund att tillbakasta och till en del spränga fiendens kolonner, hvarigenom det lyckades 16:de och 17:de regementena kall I god ordning nära stranden af Alssundet draga sig tillbaka till Brohufvudet. Hur hö denna strid var syn deraf, att ett ati: je, regementets kom pa nier miste allt sitt befäl och 60 man. Nu måste återtåget anträdas, följande i det närmaste samme väg som 16:de och 17:de regementena. Löjtnant Nordenfalk, som var på ena flygeln, beordrades nu ait med ett han kowpani, under det bataljonen verkställde sim reträtt utför en backsluttning, upptaga den fiendtlica elden från en bataljon preussare. Under det han utförde detta hedrande uppdrag fick han flera skott genom ein kappa utan ett bli sårad, och hans trupp blef hördt medtagen; då måste tänka på att bringa den i ret, blef den skarpt beskjuten från båda flankerna, och löjtnant Nordenfalk träffades jelf af en kula i öfra käken, som borttog killiga tänder och ett stycke af öfver läppen. Han nedföll sanslös. Då han snart åter kom till medvetunde, reste sig något upp ur hopen af de döda, för att se sig om efter sitt regemente och utröna möjligheten att på egen hand begifva sig dit, helsades han med en hel salva al de närmast b tintliga preussarne, som, i enlighet med sin anda och uppfattning, ansåg eh CuSsan, får rad, af blod öfs olieer, vara en lämplig skottafla. Del kan nästan betraktas såsom ett under, att han icke nu blef dödligt sårnd; kulorna, som haglade ner öfver honom, söndersleto hans kappa. En skulle ofelbart ha dödat honom, om den icke törnat emot en fältflaska ef metall, som han hade i en sidoficka. Omedelbart efier denna preussiska salut noddignatla han ånyo, men (