Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 2

oo Ur ett bref från en gammal Storthingsman af den 21 dennes meddelar norska Aftenbladet följande utdrag: Jag var i kyrkan i dag, men var mycket frestad att taga min hatt och gå min väg. N. N. inledde sin böndagspredikan med den tacksamhet vi äro Gud skyldiga för fredens välsignelser, samt talade om de lidanden som ett nära bes stadt folk måste utstå. När jag står med armarne i kors och är vittne till att en röfvarehop öfverfaller en vän och slägting, skall jag då tucka Gud för det mina kläder icke äro söderrifna och det icke finns något spår till våld på min kropp! Kan en sådan tacksä else vara Gud behaglig! Jag är rädd för, att det snarare skall heta: Likasom du har lemnat din broder i sticket i dödskampen, så skall du också bli lemnad ensam, när stridens timme nalkas dig !?