Aftonbladet – 9 maj 1864, sida 2

Angående Dyppelskansarnes eröfring och den derefter rådande sinnesstämningen i Köpenhamn skrilver ?Daily News? korrespondent den 23 April från den danska hufvudstaden: Väldet har ånyo slagit rätten till marken, och den blodbestänkta listan på nyare tidens krigsbedrifter har blifvit förökad med en ny, upprörande händelse. Men kan D pels länge fördröjda eröfring i någon vy sendtlig grad kallas för en bedrift? när man fullständigt tager i betraktande ulla de dermed färenade omständigheterna? En liten dansk här stod gent emot. 70,000 preussare; dess artilleri var bragt till tystnad och dess skansar raserade genom ett ovanligt häftigt bombardemang; fem danska kanoner voro de enda som ännu kunde skjutas med emot hundra tyska af öfverlägsen kaliber. Dyppel hade varit ohållbart en hel vecka, till och med mot Wrangels försigtiga taktik, och redan då preussarne först visade. sig framför skansarne kunde de ha tagit dessa med storm, derest de offrat ett visst qvantum menniskoblod derpå. Så säger öfverste F., en utmärkt fransk officer, som. har öfvervarit belägringen från början till slut. Han uttalade sin tanka på ett sätt som, från en sådan autoritet ställer saken på dess rätta ståndpunkt: Cest un succcs, cerlainement, mais pas une victoire! (Det är onekligen en tördel, men icke någon seger!) — Det var genom detta nederlag som Danmark blef störtadt på knä och satt svärdet på strupen — men ändå märker jag ej minsta spår af fruktan eller eftergifvenhet hos dessa oböjiga nordboer. Köpenhamn sörjer, men som det anstår en befolkning af kristna ch fria män. Den tpöbelt, som man beittat så många orimliga saker om, och som några trott vura af en vild och bullersam karakter, visar sig i denna stund som ugna medborgare med allvarlig uppsyn, upt bekymrade öfver Dyppeldagens hänelser, men ingalunda exalterade eller häftiga... Konungen har på värdigt sätt ställt sig i spetsen för uttrycket af den allmänna inglan och talar i en proklamation blott om hbeslutsamt försvar. Folket äri en mörk, men determinerad sinnesstämning. Det visste, när det inlät sig i striden, att det var mot en alltför öfverlägen makt, men det vill och kan aldrig underkasta sig Tysklands ok. Det är en strid mellan otyglad iäregivighet å ena sidan och ståndaktig kärlek ill friheten å den andra. Med Polen och Ungern för ögonen hafva danskarne fast yeslutat att hellre. falla än öfverlemna sig Då nåd och onåd åt en helig allians.