Aftonbladet – 7 maj 1864, sida 3

Framför allt annat betecknande är den enighet, som nu efter de allierade stormaktsarmeernas framgång på den jutska halfön och efter konferensens öppnande i London inträdt mellan Österrike och Preussen å ena sidan samt tyska förbundet å den andra — en enighet som blir riktigt hjertlig, då det vå allvar gäller Danmarks sönderstyckande, Man torde erinra sig att de mindre ty staterna, hvilka bilda majoriteten inom förbundet, ville, hotade af den våldsamma folkrörelsen, med ens ställa sig i spetsen för ett förbundskrig mot Danmark, hvilket skulle taga augustenborgarens arlsrätt till utgångspunkt. De blefvo plötsligt afbrutna i dessa sträfvanden och llba trängda af de två tyska stormakter, som nu sjelfva og0 saken om hand under form af 7Schleswigsa ockupation com pant för uppfyllandet af fördragen 1851—52. Under det arisrättsagitationen ulltjemt rasade i Tysklend med Bayern, Sachsen och Buden som förkämpar, fortforo stormakterna att tränga fram i Daumark under ständig försäkran om att de ville spektera den danska monarkiens integritet, tills man omsider efter striden den 15 April och fredskonferenser ppaande i London tyckes hafva funnit en formel, som förenar Förbundet, Österrike och Preussen i god enighet och samverkan till. Danmarks undertryckande och utplånande ur de sjelfständiga staternas ontul. Förslagen till en kompromiss och sammanslutning i detta hänseende hafva sunnolikt hufvudsakligen utgätt från Österrike: iMminstone häntyder derpå den nu offentliggjorda depeschvexlingen mellan Wien, Berlin och Frankfurt från den 14 till den 187 April. Enligt den preussiske förbundsgesondten v. Sydows meddelande till Bismarck af den 2 April, töreslår Österrike följande instruktioner till förbundskommissarien på kongressen: 1. Man bör söka ernå den största möjliga enighet och inbördes samråd mellan de två tyska stormaklerna och Förbundets representant; 2. Det bör anses orätt att i förbundsgesandtensinstruktion hänvisa på den danska monarkicus integritet eller på arfsföljdsfrågun, emedan en auktoritet fattas, som är kompetent att afgöra densammu; man förbehälle sig en. dust nödvändigheten af ett rättsligt afgörande af denna sak: 3. Man bör sträfva efter att uppnå en gemensam representation för Slesvig och Holstein samt schleswigholsteinsk indigenatsrätt, dock så, att deri ej tillägges: inom den danska monarkiens gränser? ; 4. Det torde vara nödvändigt, att rvandla Rendsborg till en förbundstfästing; man bör ej heller glömma Kielerorden med Frodriksort, såsom värdefulla oarantier och stöd för Tysklands intressen. I en depesch af d. 3 April från Bismarek till Sydow finner man att Prenssen är fall-1