Rältegårngsech Polissaker. Bet Hellertaska balansmålet. (Fortis. från wrt 404.) Den 9 Mars. Att en af mig till herr departementschefen Brändström vid detta tillfälle framställd anhållan om upplysning, huruvida den äfven af honom åberopade instruktionen af år 1820 varit af honom känd före den inträffade tilldragelse, som nu utgjorde föremål för undersökning, blifvit i protokollet förbigången, likasom herr departementschefens derpå meddelade yttrande, att han, som fann denna min fråga både besynnerlig och opassande, ej ansåg sig skyldig att densamma besvara. Vid de gjorda undersökningarne har, bland annat, hvarom jag saknar närmare kännedom, hufvudsakligen framgått och i de flesta fall blifvit, så vidt Jag kunnat uppfatta, genom afhörde vittnens intyg bekräftadt: att Hollertz. som den 12 sistl. Febr. eller dagen före min afresa öfverI tog nycklarne till kassakistan och dervid förvissade sig om densammas innehåll, sådant det, enligt kammarkontorets levereringsbok. jemförd med bankobokens debet öfver gjorda levererinar i riksbanken, borde befinnas, påföljande måndags förmiddag i bankens vexlingskassor personligen tillvexlat sig mindre pappersmynt i utbyte mot 4 elier 6 st. sedlar å 1000 rdr vy : att han sistnämnda dag, af hr kameral-departements-cheI fen tillspord. varför en till kongl. generaltullstyrelsen frå Gefle tullkammre inrapporterad penI ningeremiss, som bort till kammarkontoret ingå jredan den 11 i månaden, ej ännu blifvit i banken insatt, derpå skulle svarat: jag har ej haft tid dermed i dag, men det skall ske i morgon! och härigenom således erkänt, att han emottagit denna I remiss; att Hollertz då skulle blifvit afhrkameI raldepatementschefen anbefalld att verkställa detta påföljande dag, da han tillika borde i god tid mfinna sig å embetsrummet för anställande ar inventering utaf kas: ans innehåll; att kant raterna å kontoret kort förut samma dag uttalat sina betänkligheter mot Hollertz iafscende å de af dem bemärkta oordentligheter vid afsändandet af de förskottsmedel det aläg Hollertz att besörja samt nödvändigheten för dem att inför kongl. generaltullst:n anmäla detta förhållande. ensom min bortovaro. derest ej någon förändring i dessa omständigheter innan följande dagen int Hollertz skulle varit invecklad uti ej mindre än 4 eller 5 numera upptickta fruntimmersförhållanden af den beskatlenhe att hinder deraf kunnat uppkomma för hans tillämnade giftermål; att Hollertz under sista dagen af sin tjenstgöring varit sig lik och oförändrad till lynnet, samt ej Å 1 någon oro öfver min bortovaro: hvarjemte jag hört uppgifvas. att Hollerz på söndagsförmddagen den 11 Febr. förekommit besökande särdeles förvirrad och dervid yttrat. att han, i följd af os i sin bostad, kände sig underlig i hufvudet, liksom något varit derinom löst och rallat omkring?: samt att han 29 dagar före förfallotiden till försäkringsbolaget Scandia inbetalt . sina lifassuranspremier. Sammanlägger man nu alla dessa uppgifter om förhallanden rörande Hollertz de sista dagarne före hans försvinnande med omständigheterna i afseende på inbetalningen af nämnda lifassuransepremier och antydningarne i de efter honom funna bref, synes skäl tör det antagande att han, måhända hotad frän flera håll om tillintetgörelsen af sitt tillämnade giftermål och seende sig derigenom besviken eller rubbad i sin förväntan att komma till det ekonomiska oberoende han af detsamma äfven kunnat påräkna. redan under någon tid umgåtts med planer för sitt lifs förkortande, hvilka det af förman och kamrater visade misstroende m. m., jemte egen fruktan för vanära och straff, hastigt påskyndat och fullbordat. Men härvid qvarstår dock alltid en skälig undran öfver den oförklarliga möjligheten för honom att under dylika förhållanden kunna oförändradt bibehålla och visa sitt jemna och lefnadsfriska lynne samt öfver hans aldrig förrådda behof att anförtro sig åt någon, vidare än på sätt de efter hans försvinnande funna bref från honom obestämdt lagt i dagen. Att, på sätt balansextrakterna utvisa, brist nägonsin förefunnits, derom har jag varit helt och hället okunnig. Jag har aldrig erhållit föreskrift om någon skyldighet att kontrollera min förman, utan har jag alltid ansett denna skyldighet tillhöra hr kameral dep:ts-cehefen, som den ock dagligen utöfvat, på sätt jag i mina anmärkningar mot protokollerna omförmiält; och då ingen anmärkning från dep:ts-ehefen blifvit till mi; gjord gon uraktlåtenhet å Holleris sida med hand andet af medlen, har jag så mycket mindre kunnat misstänka att försummelse eller förskingring dervid skett. Jag ansag mig alltjemt vars kamrerarens underordnade bit de. som, utöfver de i arbetsordningen mig anvisade göromål, borde fullgöra hvad förmannen i öfrigt ålade mig. Nyckeln till kassakistan innehade jag, såsom t. f. ammarförvandt. endast tidtals till min säkerhet jr de bref. hvilkas innehåll jag uppräknat för insättning påföljande dag i banken, emedan jag för densamma ansåg mig stå i förtroendeansvar till kamreraren, men ej af något kändt eller genom instruktion mig ålagdt uppbördsmanna-ansvar. Pet är sannt. att de till kontoret ankommande penningeremisser vanligen blifvit af mig emottagna och qvitterade 5) men detta, enligt mitt åliggande. endast för att till förvar af kam. reraren 1 kassakistan nedläggas, för så vidt medlens insättning i riksbanken, som äfven mestadels blifvit af mig och i enlighet med anvisad ordning besörjd 6), ej genast kunde verkställas. Att så äfven varit förhållandet med det från Gefle ullkammare ingångna, nu ifrågavarande pens ningebret, skulle derför visserligen ej behöfva styrkas och torde dessutom redan vara bekräftadt väl at Holertz eget erkännande inför hr kameral-dep:tschefen. som af den vid den officiella inventeringen i kassakistan återfunna och brefvet tillhörande sedelörteckningen, tfvensom de af att ej mindre en från Carlshamns tullkamriare idigare ankommen och i kassakistan inlagd remiss. kvilken varit närmast i ordning att insätsas. kunnat efter min afresai banken inlevereras, utan äfven en sedermera från Dufeds tullk:re dasen före resan ingången och af mig qvitterad reniss, vid nämda inventering i kassakistan återunnits 7): men jag tror mig kunna härutöfver ven framlägga en ännu mera öfvertygande besning, att iUragavarande från Gefle tullk:re insångna remiss med hela dess innehåll verkligen vefunnits i kassakistan vid det tillfälle då Hoiertz dagen före min afresa bfvertog alla nyckarne till densamma. Genom balansextrakten, hvarom jag vidare åbeopar den i mina anmärkningar mot protokollerns inder den Mars införda förklaring, ör nemligen ) Dessa remisser afhemtas och qvitteras Bpöstkontoret utaf endera af de å kammmarkontoret anställde 3:ne kammarskrifvare, samt införas vid aflemnandet å kontoret i behörig ordning uti en s. k. levereringsbok, hvaruti vanligen kammarförvandten derefter, till kammarskrifvarens säkerhet och bevis öfver aflemnandet, tecknar initialerna till sitt namn, ) Enligt arbetsordningen åligger det kamreraren att emottaga de ingående uppbördsmedlen och besörja om deras insättning i riksbanken, samt kammarförvandten att vid insättningen biträda kamreraren, äfvensom i öfrigt fullgöra hvad kamreraren honom ålägger. ) Det är klart att sedelförteckningen, som alltid ligger inom konvolutet vid remissen, ej kunnat al sig sjelf komma in uti kassakistan, täfvensom att Hollertz ej kunnat emottaga och i kistan till förvarande inlägga ett dagen citer Gefle.