Aftonbladet – 7 maj 1864, sida 2

vid beredningen som linnecharpiet, dessutom skildt sorteras och påskrifvas; bindor till s. k. gipsörband, utan bestämd längd, omkring 3 fingers redd, samt gjorda af gles (enskäftad) linneväf; kompresser at såväl linnesom bomullsväf, böra ar 12 tum i fyrkant; penningar, dels för inköp nämnde linnepersedlar, dels ock för att, i fall sfverskott, såsom kontanta medel öfversändas till den för detta ändamål i Stockholm bildade understödskomite. — Walborgsmessoafton firades härstädes förl. lördag på sedvanligt sätt af befolkningen med eldars antändande och promenader i nejderna kring stad: En del af stadens invånare gålvo å stadskäll crad sexa för skarpskytte ifter sexans intagande be . sällskapet till Manhem, der det återstående af aftonen tillbringades under sång och musik. Vid tillfället föreog doktor Hallin 1 varma ordalag en af folkngen ätföljd skål för konungen, och kapten delius utbringade i ett anslående föredrag ett lefve för de fallne och sårade hjeltarne vid Dyppel. Båda skålarne emottogos med entusiasm, och efter den sistnämnda företogs en insamling af bidrag till de sårade soldaternas vård. ——L — En korrespondent från Paris skrifver till Kölnisehe Zeitung följande om en dansk diplomatisk manöver, som skall ha försökts i gemenskap med det svenska sändebudet i Paris: Den danska diplomatien har här så väl som i London försökt utföra en temligen ugt anlagd manöver, hvilken dock slutligen strandut mot det härvarande svenska ändebudet baron Adelsvärds icke just alltstora skicklighet; ty man betjenade sig härvid af honom. Hr baronen skulle nemligen för Drouyn de Lhuys framställa en exposå öfver sinnesstämningen i Danmark, hvarom följande detaljer stå mig till buds Det finnes? — så försäkrade det svenska indebudet, till följd af danskt uppdrag — i Danmark ett med hvarje dag i mflytande tilltagande parti, som framför allt sträfvar att bibehålla den närmaste förening mellan Danmark och Slesvig; för detta ändamål skulle man till och med vara beredvillig att ansluta sig — Danmark och Slesvig — till Sverge och Norge; men skulle vestmakterna fortfara att genom yrkande på en suffrage universel eller på annat sätt möjliggöra Slesvigs förening med Holstein och sälunda protegera den rätta Schleswig?Holsteinismen, så skulle de tvinga Danmark att beträda samma väg och helt och hållet — ansluta sig till Tyskland (!!); hvad danskarne härvid måste uppoffra af Psitt oberoende och sin nationalitet skulle de tiofallt 1å ersatt genom materiel lycka, och deras antal torde icke vara ringa, hvilka skulle veta alt på detta sätt trösta sig. I detta fall skulle Köpenhamn bli det tyska sjöväsendets medelpunkt och en industriel och komersiel verksamhet der utveckla sig, som till dato varit okänd för örikets enkla invånare; dessutom skulle ?man derefter också vara befriad från fortfarande krigsutbrott, för hvilka Danmark i annat fall slutligen måste helt och hället falla offer. Men Tyskland — fortfor det sändebudet — skulle med största taga ett dylikt förslag, emeaste tid skulle förskaffa det tyrka; Tysklands kapitaler i rv den skicklighet och errenhet till hjelp, som danskarne alltid dagalagt i fråga om örlogsmarinen; Köenhamnsdjupa och rymliga hamn med ess arsenaler och varf it de danska sjöofficerarne och matroserna skulle då stå till Tysklands förfogande, och inom få är skulle en tapper och mäktig tysk krigsotta utgå derifrån. Frankrike, England ch Tyskland?, tillade baron Adelsvärd med axelryckning, skulle då ha sig sjelfva tt tacka för, att de genom sitt beteende rifvit Danmark i armarne på Tyskland ?och derigenom åter hjelpt detta land ?att bli en ny och fruktansvärd sjömakt.? — Den franska utrikesministern skall med mycket sinneslugn ha åhört denna märkdiplomatiska rotvälska, men förmådde dock icke alt till slut vid dess handripliga sens moral återhålla ett fint smådan det på k n betydl