Aftonbladet – 7 maj 1864, sida 2

dagen al-ett al dessa ardenniska bröllop, a en hel vecka. Fader Lelut, en af grelvens förpaktare, var rik och egde många slägtingar i detta land, der alla menniskor äro Alla bönder på tio mils omkrets voro församlade och hade med sina respekt iljer enländt i de mest olika och märkvärdiga åkdon. Så mycket folk hade aldrig varit samladt i och utom kyrkan; man helsade till höger och venster och på de unga, i sina grannaste drägter utstyrda, flickorna skinder smällde -kyssar. som nästan skrämde upp småfoglarne i t den på kyrkplatsen. Då grefvinnan visade sig, skyndade fader Lelut att motiaga henne och presentera brudgummen, en yngling med godt och öppet ansigte, en af dessa bondsöner, af hvilka nutidens uppfostran och skolan i Grignon skall göra countrymen, hvilka England skall kunna afundas ose. Han helsade och talade på ett mycket städadt sätt och presenterade oss för sin mor, en gammal vondgumma, som stödde sig på hans arm. Han afbördade sig denna skyldighet med en blandning af stolthet och vördnad, som så väl passade det ena fruntimrets höga ålder och det andras höga rang, att grefvinnan räckte sin hand åt sonen och omfamnade modren. Den vackra Dorothee rodnade af glädje. Åsynen af dessa båda unga varelser, som älskade hvarandra med denna rena, heliga kärlek, hvilken utgör familjelifvets högsta lycka, förorsakade mig en känsla af tryckande smärta. Jag, jag älskade ja också, men min kärlek skulle aldrig blifva annat än en dröm. Då vi kommo ut ur kyrkan, framträdde en gammal bondqvinpua till Diane för ett helsa på henne. tack, fru grofvinna!4 sade hon, minnes