Aftonbladet – 7 maj 1864, sida 2

Herr Placides te uppfylldes af en massa veck klor, hvilket hos honom ville säga detsamma som ett leende. Jag hade aldrig kunnat fördraga denne normandiske skurk, som dolde sina listiga afsigter under en y hal och lugn som hans eget numn. Ilan var min förmyndares förtrogne, hvilket i sig sjelf varit nög för alt komma mig att afsky honom. Jag hade gifvit honom tillnamnet Tristan ITfermite. Efter frukosten afbröt grefven sin med Placide nyss började rådplägning, för att säga till sin hustru: j SNI går ju icke ut i dag, bästa Diane, eller huru? Förlåt mig, min vän, jog måste gå i kyrkan för att öfvervara Dorothees bröllo 1 Andrå följer med mig. Ert folk bör icke tro mig vara likgiltig för dylika stora hän delser inom deras kret Ah, ni kan utan tvilvel räkna på en utomordetlig erkänsla hos dem, sade han spetsigt. Det är också min tanka, herrgrefve, svarade Diane med en viss värdighet, för hvilken hennes man lärt att hysa aktning. Befriade från det ledsamma sällskapet vandrade vi, Diane och jag, genom parken ned till grinden, som förde till byvägen. Diane var ännu något svag och stödde sig på min arm; hennes blekhet påminte mig om att det var för min skull hon utsatt sig för en stor fara. CMin dyra kusins, sode jag, huru bedröfvar det mig icke att hafva varit orsaken. ..5 STyst!X afbröt hon mig, vi skola icke mera tala derom. O, men ge då det vackra bröllopståget! Hela byn var i rörelse: det var första