Hvad man i Paris har för tankar om. England synes af ett bref ,derifrån till the Press, dateradt den 23 April: Telegrammet från Berlin om att preuska ministern hade fått befallning att icke infinna sig vid konferensens öppnande den 20 April har väckt stor uppståndelse i härvarande politiska kretsar — icke för det att någon ett ögonblick betviflade att England ju skall finna sig äfven i detta nya bevis på tysk oförskämdhet, utan emedan det visar att de storskräflande preussarne (nordens gascognare, såsom Napoleon I kallade dem) ha blifvit uppblåsta af den ärofulla seger, som de, fem mot en, ha vunnit öfver danskarne och i följd deraf fallna för att blifva mycket ohandterliga i andra ker såväl som vid konferensen: en omständighet, som säkerligen skall bringa dem i strid med fransmännen. Innan Dyppel var taget ansågo fransmännen England hafva vanärat sig genom att icke komma dankarne till hjelp; nu kunna de cj finna ord nog starka att uttrycka det förakt och den afsky, hvarmed de betrakta oss. Till all olycka kunna de härvarande engelsmännen i sitt innersta hjerta icke förneka att det i örsmidligaste som kan sägas välförtjent genom den engelska regeringens utomordentliga feghet och uselhet. Det måtte någon elak trolldom ha kommit öfver England och undlat det från det gamla England som vi lärt att ska till det nya England, som hvar engelsman skäms att kännas vid. z