Aftonbladet – 6 maj 1864, sida 2

fordom blandade sig med det närvarandes förtjusning och sammansmälte i en enda ton, som hviskade: kärlek! Jag lemnade mina gamla vänner med många löften att snart återkomma, och jag började ånyo mina vandringar. Det hade fallit mig in att valllärda till den hydda der jag dagen förut vakade öfver Diane, och der jag för första gången hade sett klart i mitt eget hjerta. hade kommit till Vildsvinsheden, och jag ämnade just inträda i kojan, då en karl visade sig på tröskeln; två andra voro derinne, det var smugglare, jag förstod det genast. Förtretad öfver denna motgång, ville jag gå förbi, men hörde i detsamma mitt namn ropas inifrån huset. Det var Bastien, en gosse från Maufert, klok och modig och mig tillgifven som en hund, för det jag varit i tillfälle att under hans frånvaro litet se till hans sjuka moder. Stig in, baron Andre, och sitt ned här i skuggan?, sade han. Jag antog tiilbudet. I en vrå af stugun lågo en hel mängd stora packor, som starkt luktade tobak. Oaktadt de stränga straffbestämmelserna för sådan handel, tvcka gränsboerna ej ett ögonblick att inläta sig på smuggleriets farliga stråt. För dem är det blött cn djerf industri och ingen af dem, som idka den, misstror sin granne, På min ära, herr Andre, sade Bastien, ?det är icke en timma sedan vi talade om er; vi hafva här cigarrer af ett slag som icke ofta förekommer.? ?Du fortsätter alltjemt ditt hederliga yrke, tror jag! Akta dig Bastien, en vacker dag får du ett muskötskott i lifvet ! Bah, något våga, något vinnal? Forts, följer ) P äl