Aftonbladet – 4 maj 1864, sida 2

Intressen och intressen. Två ting borden I erkänna och inse först och främst den stora skada, som dö medför, att vid hvarje tillfälle gifva efter och lemna någonting åt sitt öde, och för det andra den rastlösa verksamhet, i hvilken var ficnde lefver och sträfvar och som icke tilläter honom att nöja sig med det han redan uppnatt och hälla sig i ro. Om det är hans öfvertygelse att han ständigt måste göra mera än hvad redan skett, men eder att icke kraftigt gripa er an med nå gonting, så betänken, huru detta, enligt alla utsigter, skall sluta. Vid gudarne, hvem at eder är så enfaldig, att han icke vet au kriget derborta skall närma sig oss, om yi låta horom hallas? Demesthenes. De materiella intressena... Vi må så gerna genast kasta oss midt i gapet på vårt ämne, endast beklagand2 att vi äro Iltför ringa att kunna tillstoppa sval get på samma sält som romaren Curtius gjorde genom att störta sig i den gapande grund, som på hans tid hade uppstått i Rom, hotande att uppsluka nationens bästa elementer och som, enligt oraklets utsago, endast kunde igenfyllas genom en frivillig uppoffring af det ädlaste som folket egde inom sig — ett vilkor, som den nyssnämnde riddaren fullgjorde genom att dit nedstörta in egen person, såsom representant af den hjeltemodiga och sjelfuppoffrande foster: landskärleken. — Patmotismen var på den tiden icke samma Proteus-artade figur som i våra dagar, då den försöker ikläda sig de besynnerligaste former, och icke minst ofta sjelfviskhetens. De materiella intressena hafva gin stora roll att utföra, hvilken ingen förnuftig menniska lärer vilja bestrida dem, såsom en af somhällets vigtigaste faktorer. Men hvad man vill och måste bestrida dem är enspråket att få upphäfva sig till samhällets en