Aftonbladet – 4 maj 1864, sida 2

skall låta Hermann polera dem, ty de hafvi blifvit litet rostiga. Inom två dagar skolk de vara i ordning. Vi äro nui Septem ber, kanalerna äro icke ännu tillfrusna.? Det är bra, skicka mig skridskorna ge nast, sade jag och steg upp. YHvad? ni vill vil icke resa i dog i et sådant regn, en sådan storm?? På ögonblicket; jag har alltförlänge va rit instängd här.? j Otacksammel utbrast han, ni förakta således min gästfrihet?? 70, försök icke att bedraga mig längr Behöfver man väl vara tacksam för gästfri heten i ett därhus?? Hvad vill det säga? Det är ju blott för elsas skull? äg detta ål andra, de skola kanske tr er. Men jag känner er nu, herr dokto Schultz! Jag vet hvilka slogs sjukdomar ni smickrar er med att kunna bota. Se här mitt sista ord: ni skickar genast efter borgmästaren, senator Schreider, jemte en af hans medbröder, universitetets rektor och tvenne läkare. Jag vill inför dem bevisa er alt jeg eger mitt fulla förstånd.? Hvilket löjligt infall, min vän! Hvem har här någonsin tviflat på ert sunda förnuft?? ?Ingen?? upprepade jog och kastade en forskande blick på honom. Ken nisvärja derpå?? Han tvekade ett ögonblick. Nå väl! sade han slutligen, efter ni (vingar mig dertill, så måste jag väl för er bigta mitt hjertas innersta tankar; ja, det finnes någon eom tviflar på er — nihar en fiende. ?Ah, ser ni det!? Och denne fiende är — ni gjelf?, tillade han och skrattade så hjertligt åt sitt skämt stt jag ej heller kunde bibehölla mitt allvar. Uvilken paradox!? sade jag leende. PParadox?? svaradehan. Jag håller min Izevirska ) Erasmus mot era Rembrandt ka kopparstick att ni ej kon motstiga den.? Jag antager vadet.