såg man hvarje oförklarlig händelse såsom hexeri och straffade slikt med eld och svärd. Ingen upptäckte derföre hvad som hände honom. I våra dagar anser man dylika aningar och syner för foster af en svärmande fantasi, för mjeltsjuka, med ett ord: för narrstreck. Men begge dessa omdömen bevisa vår okunnighet. De afhugga den Gordiska knuten, men upplösa den ej, och utan denna upplösning skola vi aldrig, hvarken kunna gilva den minsta förklaring öfver alla dessa händelser, eller hafva något tydligt begrepp om vår själs egenskaper och verkningar.? I alla de frågor, som höra hit, anser jag, att man icke bör vara för lättrogen, men också icke heller alltför mycket tvifla; och om under vår vandring på den jordiska banan vi skulle blifva något varse, som vi ej enast kunna härleda ifrån naturliga orsaer, då böra vi ögonblickligen anställa en undersökning deröfver, men icke med hän eller öfvermod, utan -med ett fromt hjerta och under det vi öfverlemna oss åt Guds beskydd. En sådan lugn undersökning skall mången gång för oss uppdaga, att vi hafva förvexlat ett månsken med en andeskepnad, eller nattvindens tjut med en vålnads klagande suckar. Den bekante Jung-Stilling, som på det ifrigaste söker försvara möjligheten af andeuppenbarelser, medgifver doc i sin Theorie der Geisterkunde, att om man undersökte alla spökelser med ett modigt och Gud tillgifvet hjerta, så skulle man finna, att ibland hundra, nie och nittio äro bedrägeri och förvillelse.? I anledning af de möjligheter, som här ofvan äro vidrörda, skall jag vid annat tillfälle meddela några fakta, hvilka i sig sjelfva äro märkvärdiga och förtjena uppmärksamhet.