Rättegångsoch Polissaker. Bet MNollerteska balansmålet. I anledning af den balans, som i tullverket yppade sig efter t. f. kamreraren Holertz försvinnande och hvarför t. f. kammarförvandten Stridbeck inmanades i häkte, då äfven han ansågs böra stånda uppbördsmannaansvar för de förskingrade medlen, här Stridbeck till kongl. generaltullstyrelsen ingilvit en förklaring rörande sitt förhållande till denna sak, hvilken förklaring vi här nedan meddela: Till kongl. generaltullstyrelsen ! Efter erhållen del af de genom öfverståthållareembetets kansli den 31 sistl. Mars mig kommunicerade handlingar, rörande den efter afvikne t. f. kamreraren i kongl. generaltullstyrelsens kammarkontor M. Hollertz y bördsbalans, får jag, till åtlydnad af ten uti kommunikations-resolutionen, följande förklaring deröfver i ödmjukhet afgifva. Emot de af öfverståthällareembetet för polisrenden vid ransakningarna förda protokoll få jag anmärka, att de äro i flera väsendtliga delar alldeles oriktiga. De synas jemväl vara uppsatta under inflytelsen af en på förhand omfattad föreställning om min brottslighet samt under en troligen ouppsåtlig afsigt att, med förbigående af de till min fördel andragna och bestyrkta omständigheter. i tvetydig dager framställa mina yttranden och handlingar. Sålunda anmärker jag emot protokollen ?): För den 20 Februari. Att, med anledning af kammarskrifvaren Berghunds vittnesberättelse, hvilken sedermera, enligt uppgift, blifvit af horom i annan och fulländigare form ftligen a Tattad och afgifven. jag visserligen på fråga påstätt, att det ej varit min skyldighet att hafva tillsyn deröfver att de assignerade förskottsmedlen i behörig tid och ordning afsändes, utan att kamreraren varit för desamma ensam ansvarig; men att jag dervid tillika afgifvit den förklaring, som derom finnes i protgkollet för den 26 Mars, fast ofullständigt införd, att jag för längre tid tillbaka — under åberopande at så väl föreskriften i den inom kontoret förvarade och till vägledning anvisad arbetsordning, som dittills följd praxis — till Hollertz, såsom t. f. kamrerare, framställt mina isom t. f. kammarförvandt grundade anspråk på skyldigheten att besörja afsändningen ar dessa törskottsmedel, men Hoilertz dervid erinrat att han, som hade till åliggande att i en särskild liggare, hvilken tid efter annan af f. hr departementschefen Tauvon granskades och kontrollerades, vid emottagandet införa och qvittera k. generaltullstyrelsens derå utfärdade assignationer, alltså, enligt arbetsordningen, vore tör desamma ansvarig och följaktligen ej berättigad att öfverflytta omsorgen och ansvaret derför på någon annan; att jag funnit denna erinran riktig samt af sådan anledning ej ansett mig vidare behörig att förnya dessa anspråk; likvisst att jag, som qvartaliter uppgjorde den i samma arbetsordning föreskrilna kalkyl öfver bevakningstullkamrarnes i orterna behof till aflöning och andra utgifter, samt deri jemväl speeifikt införde en förteckning å de sedelvalörer, hvari beloppen borde till tullkamrarne remitteras, vanligen fått af Holleriz i förtroendeuppdrag att, med hänsyn till det större besvär, som dermed vore förenadt, besörja expeditionen af dessa småförskotter, dertill han mestadels efter assignationens vexling lemnat mig kontanta penningar, men en och annan gång, isynnerhet på sednaste tider, sjelfva assignationen, hvars realiserande på vanligt sätt jag då haft om händer; men att Jag deremot, beträftande tiden, då ötriga förskotter borde afsändas, saknat all kännedom, då jag ej hade någon befattning med de af k. generaltullstyrelsen utfärdade anordningar, hvilka dessa förskotter, åtminstone till någon del, borde åtfölja och hvars utskrifvande och undertecknande först skulle försiggå på sätt, som i Berglunds berättelse tydligare är omförmäldt. 5) Som dessa anmärkningar äro mycket talrika och till en del, som oss synes, mindre väsentliga, måste vi för utrymmets skull inskränka oss till meddelanda at ofvanstående