1236 hästkrafter, 42 smidessjor samt 203 verktygsmaskiner. Den sysselsatte omkring 2400 arbetare och tillverkade 13 millioner skålpund (32 500 skeppund) gjutstål. Fabriken har äfven förlidne år 1863 förkofrats ofantligt, och kommer att utvidgas ytterligare när de under byggnad ännu befintliga nya verken hunnit blifva färdiga. Krupps gjutstål användes beständigt mer och. mer, så att en stor framtid tycks vara beskärd åt denna anläggning. Stäåltörbättring genom tillsats af volfram, offcielt undersökt i Frankrike. (Annales de Chimie de Physique, 3:me serie, t. LXVIIL, p. 113.) Under de många försöken i England, Frankrike och Tyskland, att hålla jemna steg med Bessemerstålet i Sverge och Krupps gjutstål i: Vestfalen, har man funnit att volfram, förenadt med stål, ger en legering som liknar det sedan urminnestid bekanta Woots-stålet ifrån Hindostan, hvaraf de berömda äkta damaschenerklingorna bestå; och då af volfram, ehurn icke någon ymnigt förekommande metall. behöfs högst obetydligt för att åstadkomma den nyssnämnda förändringen hos stålet. har man hoppats att i denna metall finna medlet till de vanliga stålsorternas förädling. Resultaterna af försöken i denna rigtning hafva likväl varit föremål för mycken motsägelse; och för att en gång komma till någonting atgörande i frågan, har franska krigsministern anbefallt kapten Caron. chef för det till franska artilleriets centruldepöt hörande kemiska laboratorium, att häröfver anställa en omständlig undersökning, och tillika utreda huruvida icke gjutjern och kanonbrons skulle kunna förbättras medelst samma tillsats. För dessa iranska försök begagnades icke ren volfram eli ler volframsyra, hvilka ämnen skulle bliiva för dyra i praktiskt hänseende, utan en inom landet tillgänglig bergmalm, hvars metalliska beståndsdelar utgjordes af 68,4 till 73,2 procent volframsyra, 16 till 13 procent manganoxidul och 15,6 till 13,8 procent jernoxidul. Resultaterna finnas, till jernverksägares tjenst, omförmälda i en omständlig afhandling 1 ofvannämnda kemiska tidskrift, hvartill vi här endast kunna hänvisa. Vi anföra derur blott att volframmaimens inblandning i kanonbrons misslyckades alldeles, och att den åt vissa gjutjernssörter gaf förmånliga, ehuru ännu praktitkt opröfvade egenskaper; men att den förbättrade stål på ett högst utmärkt sätt, och gaf det hufvudsakligen samma egensaper, som man finner hos wootz.