Det är tydligt, att alla dessa historier hafva sitt upphof i den okunniga hopens lättrogenhet och inbillning. Men hvad skall man tänka, då män, som stå på en högre grad af upplysning, och hos hvilka man icke kan misstänka någon böjelse för svärmeri, komma och berätta, att de haft en syn eller ett andebesök, samt åberopa vittnen, hvilka vid samma tillfälle varit närvarande. Onekligen har äfven här imaginationen utöfvat sitt inflytande, och det ögonublickliga intryck, som inbillningen åstadkommer, meddelar sig ofta, likasom elektr citeten, åt flera på en gång närvarande personer, så att alla tycka sig se ett och samma objekt 2). Men om nämnde vision står i sammanhang med någon händelse, hvilken samtidigt tilldrager sig på en aflägsen ort, då kan man icke med skäl anse densamma såsom foster af en upphetsad inbillning, utan i sådant fall måste orsaken sökas ur djupare psykologiska grunder: Jean Paul yttrar: ?Sannolikt omgifves hela det jordiska lifvet af en oräknelig mängd höga väsenden och verkningar (ty det materiella och andliga universum verPkar på hvarje liten partikel och ande), af hvilka vi ej förnimma något, förrän den Pjordiska kroppen, med sina nervoch åderPströmmar samt hela sitt sinnessorl, på en gång tystnat och upphört.? Och hvad säser Schubert? Likasom det oändliga uniPversum, hvilket natten med sina stjernor uppdagar för våra ögon, försvinner uti solens ljus. så kan ej heller rösten af den högre inflytelsen, af den högre verld, som återspeglar sig i själens djup, förnimmas uti den största jordiska verksamhetens Pögonblick.? Så länge vi befinna oss i det brusande verldshvimlet, är själens öga förmörkadt: men om vi draga oss tillbaka till 2) Jag har läst, att i skottska högländerna behöfver en andeskådare endast beröra en närstående person. för att göra denna delaktig i sina syner.