(Insändt.) En blick inom det andliga lifvets område. AJ. BP. Fr) Om man under någon längre tid vistas bland de personer, som tillhöra allmogen, isynnerhet på landet, och man lyckas vinna deras förtroende, så skall man 1å höra dem berätta de sällsammaste historier om en mängd öfvernaturliga väsenden, såsom vålnader, gengångare, rå och dylikt. De äro dock försigtiga i sina muntliga meddelanden, och yppa icke så hastigt hvad de tro sig veta, isynnerhet när de hafva framför sig en person, som de anse ega kunskaper och bildning; men man behöfver blott med en allvarsam min låta dem förstå att man delar deras öfvertygelse, så draga de icke i betänkande att öppna på sitt berättelseförråd. Det ligger ofta 1 deras sagor någonting pikant, någonting poetiskt, som gör att man lyssnar till dem med nöje. De förtälja dem med ett högtidligt allvar och icke sällan med en orationsförmåga, som vittnar om en viss grad af öfverspänning. I öfrigt innehålla dessa berättelser en mängd besynnerliga omständigheter, som icke kunna undgå att väcka förundran; man kunde lätt, vid åhörandet af desamma, falla på den tanken, att andeverlden helst upplåter sina portar för de enfaldiges blickar, för dessa, som icke förstå sig på att begagna åtlöjets vapen eller inlåta sig i en kritisk undersökning, utan endast hysa en barnslig tro och med ett slags hehg vördnad betrakta hvarje händelse, som vederfares dem från den osynliga verlden 1). 1) En äldre svensk författare har anmärkt. att i alia de ijänder, hvarest stora skogar, berg och ödemarker finnas; hör man mera talas om troildom och spökeri än i de trakter, som äro folkrika och väl bebodda; således i Lapp. Jand mer än i Skåne, i. norra delen af Skott. and mer än i England 0. s. v.