Aftonbladet – 2 maj 1864, sida 3

Din ande är af annat slag, O Mickel — du är städs den samme: Der gabelns lag är enda lag, Der är den tikta tysken framme. Det råa våldet är hans trumf: Der obefästa städer brinna. Der kriget förs mot barn och qvinna, Der firar tysken sin triumf. Triumf. o Mickel! njut den värdigt Den riddarära — som du mist! Snart, hoppas jag, står Skandien färdigt, Fast sent, att tacka dig för sist. Rätt bra dig kläder hjelteminen: Till din kanon ställ allt ditt hopp! Med skäl du spart din egen kropp Och väntat allt utaf maskinen, Som också krönt ditt segerlopp. Men hände — sällan som du minnes — Ått man mot man till strids du gick, Dig vederfors — fast käck till sinnes — Hvar enda gång att stryk du fick. Hvad gör det? hederskransen viras Omkring din panna, lika godt Om stryk du gifvit eller fått. Din stod med segertecken siras För dina hel-mils-långa skott: Så yfs då af din stolta lott Ått som kulturens niding firas! Men käre Mickel, jag är trött Om dina bragders glans att qväda. Ty ditt beröm du sjelf gjort nött. Och prisa dig är Gud att häda. En bön för dig till sist ändock. När nu vi skiljas, fromt jag beder : Att du, förrn stridens sol gått neder Och du gjort kol på danskars skock, Må få — dig sjelf till evig heder — En svensk mark bly i pelsen ock.