gen tvättade han sitt ansigte i en sp ordnade sitt hår framför spegelglaset i sin snusdosa, borstade sin rock, svärtade gina alltför tydliga tår, så att de skulle se utsom en del af hans stöflar, tände en ny cigarr och spatserade utför trapporna ned till mi Brisenoy, militärskräddaren och hans hyres värd, som bodde i första våningen. Gnolande på en munter aria knackade mi Cassecruche helt käckt på dörren. Dörren öppnades, och mr Louis Brisenoy resenterade sig utan rock eller väst, itoff or och med en docka röd tråd slingrac omkring halsen. I ena handen höll han et tungt pressjern, i den andra ett par skarla kansröda byxor. Mr Cassecruche, äfven med fara att bränna sig på jernet, skakade vär den varmt i båda händerna. Gratulera mig, gratulera mig, min vän! sade hau; lyckan ler emot mig. Jag äl utnämnd till professor i franska språket vic universitetet I Klarkoff, med hundra rubel årlig lön. Det gläder mig att höra det4, sade Bri senoy, ty jag ämnade mig just upp och be er om hyran för de tre sista månaderna. Tre månader! Sex månaders hyra skulle inte vara tillräckligt att betala er för ce oförtröttade godhet och ert förtroende til mig. Men kom nu genast med någ, mir vän, så gå vi att äta middag hos den stor restauranten i Newsky. Men edra kläder? invände Brisenoy. Ja, det är sannt, suckade Cassecrucht med en blick på sin rock; och det öfrigt af min garderob... tÄr inte bättre. Nå ja, litet hvar har sir sko som klämmer. Jay kan för en afton låns er en omgång kläder. Vill ni ha en mili tärisk drägt eller svarta kläder? Det sednare, naturligtvist, svarade mi