på det yttre bladet. Han slängde ned den igen med alla tecken till afsky. Bort med det! Bort med det, ditt nöt! Sådant här kan passa åt edra fattiga hä mare. Skaffa mig en botvinya i stället, och låt det gå qvickt! : Mr Brisenoy, som hade vattnats i munnen vid lukten af soppan, var helt sorgsen, utan att dock våga göra några invändningar. tTag hit en butelj bästa Cliquot, ropade nu den magnihike mr ecruche, så att vi ha något att fördrifva tiden med tills den nsla kocken fått i ordning vår botvinya.s Är det inte bra sent på året för att få botvinya ?4 frågade mr Brisenoy helt blygt. XVisst är det sent; men hvad skall man taga sig till i detta fördömda hål? Fördömda hål! Den förnämste restauranten i den förnämsta staden i hela ryska riket, och der alla officerarne vid det kejserliga gardet intogo sin middag? Kunde mr Brisenoy tro sina öron? Kunde detta vara hans ödmjuke och fattige hyresgäst, Eneas Cassecruche? . Botvinyan kom. En sådan röra! Öl, råa örter, röda bär, gurkbitar, laxtärningar, citronskifvor, små stekta brödbitar och simmande isstycken. Horrible melange! Ett osmältbart sammelsurium ! Likväl har vanan gjort denna rätt smaklig för fyrtio millioner ryssar. Efter botvinyan kommo kotletter å la Marcngo och andra aptitliga och saftiga bitar. Mr Cassecruche blef mera mild och tycktes belåten. Derpå följde reptschiks, en delikata rapphönan och vaktel, hvarje liten vaktel hvilande på en liten kudde af späckigt fläsk. Champagnekorkarne smällde kring de båda vännernas hufvuden. Enkan Cliquots vin perlade och frustade i de höga och smärta glasen. Mr Cassecruche blef