Cassecruche med sårad värdighet. SKom håg att jag är professor nu och en statens jenare. Det är sannt. Eh, bien! Vi ska ha en reflig afton. Hvad säger ni om operan eferåt. Ja visst, operan är min förtjusning, svaade skräddarens intagande vän, Mr Cassecruche, utstyrd i en ny, elegant svart drägt, hvit halsduk och en pels med ilnsbred sobelkrage ut som en furste, lå han jemte mr Brisenoy steg ut ur droan vid trappan till den stora restauranten Newsky Prospekt. Mr Casseceruche med sina silfverglasögon såg icke endast stor ut — han var sublim! Jan tog af sig sin hatt och lemnade den jemte sin pelskappa åt den bugande vaktmästaren med en konungs min och hållning. Mr Brisenoy eåg ut som en liten obetydlig ourgeois bredvid denna stora embetsmannaLyp1 Be vid de särskilda borden sittande officerarne sågo upp för ett ögonblick med en slug min, som om de velat säga: se här kommer en ryktbar utländsk professor, som skall spisa middag med mr Brisenoy, den ashionable militärskräddaren i Bolshoi Moskoj. Mr Cassecruche ropade på matsedeln. Han zenomläste den med en förnäm min — halft epikureisk och halft föraktlig. Hvad skola vi börja med? sade den frikostige värden, i det han med en viss förtrull likgiltighet kastade matsedeln åt sin gäst, mr Brisenoy. Jo med shtsheet (kålsoppa); de laga len förträffligt här, svarade denne helt lygt, bländad som hap var af sin hyresrästs hela storartade uppträdande. En ryss ken inte äta middag utan kål