Aftonbladet – 30 april 1864, sida 3

här vistas, behagade ju förr desto he och senast lördagen den 7 Maj, antingei till någon af oss undertecknade eller ocks: en lista framlagd i hrr Samson och Wal ins bokhandel, tillkännagifva antalet, e1 eller flera, som de i sitt hus vilja emottaga Stockholm den 30 April 1564: Axel Alm. G. Fr. Almqvist. J. Bolinder. Victor Cramer. Henrik Davidson. J. F. Eklund. A. W. Frestadius. Alb. Glosemeyer. Joh. Aug. Hazelius. —— För Danmark! För Danmark! (Ur Illustrerad Tidning!) Hvar någon tillbeder vilddjuret och dess beläte, han skall ock dricka af Guds yredes vin, det iskänkt och klart är i hans vredes kalk. Joh. Uppenb. kap. 14, vers. 9, 10 kall den ej, denna ?Guds vredes kalk?, snart stå bräddfylld? Skall ej snart det mänghöfdade monstret, prydt med sina små och stora rikskronor, sjelft få dricka ?Guds vredes vin?? Ty vill väl Herren längre med tålamod se den blodiga syn, som på en liten punkt af jorden dag och natt utan uppe håll framställer sig, vill han se ett litet folk, men ett folk, hvars söner skapa odödlighetåtsig och åt den jordfläck, som möjligen kan blifva qvar för deras efterkommande — vill han se det qväfvas emellan detta krönta monsters ramar eller efter hjeltemodiga strider uppslukas i dess blodiga eldgap? Nej, det är blott till en tid hans tålamod räcker. Den bräddfyllda bägaren får en omärklig rörelse: ingen ser hvar eller när — men vredens vin strömmar ut, och ve då alla dessa egennyttans envåldsherrskare, som sända sina fullmäktige till verldens alla väderstreck för att tillintetgöra folkfriheten eller inskränka den inom allt trängre och trängre begränsningar, liksom vore det endast fråga om att betrakta hela jorden som ett schackbräde, på hvilket monarkerna ensamme hafva rätt att spela sina kejserliga eller kungliga partier, medan de flytta millioner menniskor iksom komparser fram och åter, låtande dem uppkomma eller försvinna efter behag! Hvilken förundransvärd politisk väfnad, nattsvart från början till slut, är hon ej, denna tidshistoria, som Tyskland efter Fredrik VII:s död utveeklat lör samtid och efterverld! ITur listigt den varit anlagd till uppränning och inslag, det har man först sedan kunnat finna, då den allt mer och mer blottat sin utsträckning. Man förvirrar sig så i labyrinten al denna historia, att man knappt mera erinrar sig den först framhållna vignetten (den furstliga) på första uitelbladet, der fråga är om ctt slags sken af rättvisa — man måste väl hafva något vackert att börja med. Men, som sagdt, detta är gammalt och undanträngdt af allt det, som följt efier ... Och nu har Tyskland snart med sina blodiga fingrar fulltecknat första afdelningen af denna historia, hvars läckar icke kunna bortgnidas, lika litet som Germanias hö ta panna lärer tilldömas nägon verklig och varaktig lager i detta krig, om hon än draperade sig i aldrig så många dyrt köpta dannebrogsfanor. Men må man akta sig att förblanda de lydande massorna med de olika slags herrskare, som sätta dem i rörelse! Ar det icke de som ulltjemt spela på schackbrädet, melan från deras nycker eller roflystnad utvår en vink, hvarvid tnsentals menniskor störta mot döden för att gifva död eller ängenskap åt lika många tusen. Hvem har ej. om icke med ögonen, så miustone med hjertat, gratit blodstårar iver Danmark, hvars ädla ungdom i vårolomningen leende faller under striden för ira och fosterland, och hvars mognade män oupphörligt stupa i den ändlösa grafven, ständigt efterföljda af nya leder, lika ifriga ut deltaga i den hårda striden, denna strid, som kanske just skall hafvu dragit sista lödssucken, då den diplomatiska konferensen i sina beslut dragit sista penndraget. Försätta vi oss nuitanken till dessa slagält, der officerare och soldater, fallna som bröder om hvarandra, kanske ännu halflefvande ligga begraina under högar af lik, hvilken kunna vi då föreställa oss deras vittraste tanke vara? Säkerligen icke den på döden — ty de måste med trötta ögon ända sig från jorden — icke heller den vå håmden, ty den är Herrans .. men den väfda sucken, den matt r deras efterlefvande och barn. Och huru skola dessa oräkneliga enkor ;eh faderlösa barn, ständigt ökade, kunna ifnäras, om icke Davmark, hvars tillgånvar uttömmas i så många och stora kanaer, erhålle hjelp från grannrikena. Skola Sverges qvinnor nu i vår sö erbjuda hvarandra i lyxens täflan — eller kola de ej hellre öfverbjuda hvarandra i ippofiringar, som, sammanlagda, kunde bilda n betydande källa åt dem, för hvilka deas varma hjertans deltagande ständigt flamnar? Men detär bradtom . brådtom, Listorna nsamlas — tidningarne uppmana . Måtte sud se till Danmarks nöd och än en gång ör dess krigare göra ett underve så ien himlasända Dannebrogen, hvilken in tolt svajar i vinden, icke må nedsopas till orden! Svenska frivilliga i danska hären. Svenska löjtnanten Lundgren, som förut lifvit nämnd bland dem som etupat den: April, säges nu hårdt sårad ha råkat i bönen, den är re: deras enkor