Vid Köpenhamns borgarerepresentanters sammanträde i mändags afton beslöts följande adress till armen, hvilken sednare redan pr telegraf till öfverbefälet fått sig densamma meddelad: . Vi hafva med beundran följt eder hjeltemodiga och ihållande kamp mot en öfverlägsen fiende och vi känna ett behof af att på edra köpenhamnska medborgares vägnar uttala den djupa tacksamhet. som i detta ögonblick lifvar hvarje danskt hjer Päträngda af öfvermakten, utsatta för en oafbruten beskjutning, hvars väldsamhet är enstaka stående i historien. utan ro och hvila, hafven I fortfarit att lugnt och oförsagdt häfda eder ställning, tills motstånd var omöjligt -— först då drogen I eder öfverväldigade tillbaka. Många hafva 1 denna kamp genom sin död beseglat sin trohet mot konung och fidernesland: frid vare öfver deras grafvar; äradt vare deras minne. Genom edert hjeltemodiga försvar af Dyppel hafven i utfört en bragd. som skall bära sin frukt och tacksamligen ihågkommas; I hafven gitfvit edra kamrater ett lysande och upplyftande exempel och stärkt edra medborgares vilja att bära äfven de tyngsta offer för fäderneslandets frälsning. I hafven visat Europa, hvilken motståndskraft det finnes äfven hos ett litet folk. som kämpar för siu existens. Mottagen derföre edra medborgares varma och innerliga tack. Vi veta ej hvilka hemsökelser framtiden skall medföra, men det veta vi, att vi strida för en helig och rättvis sak, för vär konungs rätt, för vårt lands frihet och sjelfständighet, och i denna strid skola vi icke svigta. Vi sätta vår lit till Ilonom, som styr folkens öden, och vi bev hoppet om, att han skall göra pröfningens utgång sädan, att vi kunna bära den. Gud bevare konungen och fäderneslandet: Gud hålle sin hand öfrer Danmarks tappra och trofasta eöner!