Aftonbladet – 30 april 1864, sida 3

ledes H. K. H. personligen stormade skansen nr 2, klöf löjtnant Ancker midt itu och derefter med ett förbindligt leende inbjöd honom till Berlin och återgaf honom hans sabel. Det är ondt om nyheter, eller rättare, det finnes alldeles inga nyheter att meddela härifrån. Vi ha hvar dag vapenhvila, under hvilken man å ömse sidor arbetar så godt man kan på att befästa sig. Fienden visade redan i förgår 56 embrassyrer från Dyppel-Banke; i gär gjorde han ett, såsom det tycktes, misslyckadt försök att föra bort kanoner från brohufvudet, som samtidigt härmed var besökt af flera eleganta damer. Nyligen föll det ett af de härvarande större krigsskeppen in att blåsa ut sina kanoner med löst krut: det blef ögonbliekligen en ofantlig rörelse bland preussarne, som krälade fram i tusental för att se hvad detta buller hade att betyda. De blefvo dock snart lugnade; men då linieskeppets eld tystnat, aflossade de två skarpa skott från Dyppel, förmodligen för att visa, att de både voro vakna och färdiga. Man är nu öfver hela Tyskland sysselsatt med att uppställa sina fordringar till Danmark och föreskrifva Preussen det program, det har att följa. I detta fall råder bland de tyska organerna en så fullkomlig eni het, att äfven tidningar, hvilka hittills va nat för öfverdrifna förväntningar och på sin höjd förordat en delning afSlesvig efter nationaliteterna, nu instämma i det allmänna ropet på hertigdömenas fullkomliga afskilj ljande från Danmark. Sålunda har t. ex. Köln. Zeit.?, annars ett af de mera moderata bladen, funnit det nu vara tid attföra segerherrens språk och diktera freden. Preussen bör nu, heter det, göra allt, för att betrygga sakens lyckliga utgång. Skulle konferensen finna på ett afgörande af frågan, som ej motsvarar det tyska folkets berättigade fordringar, t. ex. en personalunion med Danmark, skall det närmast bero på, huruvida schleswigholsteinarne sjelfoa skola kunna motsätta sig ett sådant beslut. r att göra detta möjligt, bör Preussen öreslå ett officielt inkallande af den holsteinska ständerförsamlingen och upprättandet af en schleswigholsteinsk arme. eBreslauer-Zeitung, som påfunnit den klimax, att det är berömvärdt, att den preussiska armån icke genast stormade Dyppelskansarne, utan af Shumanitetsskält föredrog, alt med sina långt nående kanoner demolera fiendens verk, — pästår, att segren vid Dyppel berättigar Preussens diplomater att på londonkonferensen framträda med de mest deciderade fordringar. Och skulle den preussiska diplomatien kunna glömma dagen vid Dyppel, skall dock tyska nationen aldrig tillåta att den glömmes, ty det är för hela Tyskland som segren vunnits. Weser Zeitung? är ännu mera energisk i sina yttranden och säger bland annat: Det vittnar om en makalös ytlighet. att i den slesvigholsteinska frågan icke se någonting annat än en na onalitetsfråga. en kamp, genom hvilken det skall afgöras, 1 hvilka slesvigska kyrkor det hädanefter skall predikas danska elter tyska. Iluru skulle ett folk om 40 millioner sjär komma att entusinsmeras för tanken, att förjaga några danska prester och embetsmän? Huru skulle steiermarkska jägare komma att offra lif och blod hundrade mil från deras hem, endast derföre att ingen dansk lärare mera bör undervisa tyska barn söder om Slien. Nej. den slesvigholsteinska frågan är mer än en språkfråga. hvilken Il betrygga några 100.000 tyskar mot daniseringsförsök. Den omständigheten, att danskarne kunna på sjöröfvaremaner plundra tysk egendom, under det de till lands mäste duka under för den tyska tapperheten, ar oss, hvad den slesvigholsteinska frågan i verkligheten är: frågan om Tysklands maktställning till sjös. Det är en gammal erfarenhet, att staterna endast upprätthållas genom de medel. hvarigenom de rundats; så länge ett Danmark existerar, skall Fyskland ni as försvara sig mot danskt sjöröfveri, och det är ännu maktlöst deremot.Ått tvenne herriiga kuststräckor, den slesvigska ostoch vestkusten, äro i icke — tyska händer. föra sjömaktens utveckling och prist denna stats öfvermod. Att för alla Danmark denna rättstridiga besittförvandla Kiel till en tvsk örlogskamn, cnom en direkt kanal sammanbinda Nordstersjön. att befrämja den tyska sjöfarten och betrygga den tyska örlogsflottan — detta är det mål, hvarför man hittills kämpat och för hvilket det nu skall verkas vid det gröna bordet. Det bästa förarbetet är gjordt. Berlinerbladet National Zeitung? anser det nu vara tydligt för hvar och en, ait man hvarken bör eller kan sluta fred med Danmark, så länge det under någon form gör anspråk på Slesvig eller Holstein. Till Texel i Holland ha tvenne danska