Aftonbladet – 30 april 1864, sida 2

att vi kunde komma Danmark till hjelp — utan att vi kunde infria ett emellan de förenade rikena och Danmark högtidligt inoånget aftal, undertecknadt af nordens begge konungar och de ledande utrikesministrarne med de tre folkens samtycke. Men är den invändningen af någon gällande kraft att vi hvarken ha lust eller förmåga att uppfylla de fordringar, som försvarsförbundet ställde på oss, så måste det också å den andra sidan gälla som en obe stridlig sanning, att den styrelse, som under lylika omständigheter varit så nära att afsluta detta förbund, har gått till väga med let oförsvarligaste lättsinne och har velat föra ss in på den vådligaste äfventyrarepolitik? Jeh har Danmark under dessa omständigeter satt förtroende till att det var något mera än tomma ord i dessa underhandlinsar om försvarsförbundet och dessa stipulaioner om en hjelphär på 20,000 svenskar och norrmän, så har också intet land varit utsatt för ett farligare gäckeri af ett annat, in vårt broderland har varit det af Sverge och Norge. Men vi förneka på det bestämdaste, att lenna invändning mot afslutandet af försvarsförbundet har någon materiel giltighet, likalitet som den har någon moralisk. Om allianstraktaten hade undertecknats, så skulle också Sverge—Norge hafva mött med den bestämda truppstyrkan, så väl utrustad och stridsfärdig, som någon dansk eller tysk härstyrka. Under åratal skulle icke millioner hafva utg till de förenade rikenas krigsmakt; stora lägersamlingar och fältmanövrer skulle icke hällits allenast med det resultat, att de begge rikena tillsammans vore oförmögna att ställa upp en yrka på 20,000 man, fullt rustad att draga i fält. Vi tro äfven, att våra soldater skulle kunnat uthärda ett vinterfälttåg i det sydliga Slesvig fullt såväl som de sydtyska trupperna — ja, till och med att för de för ras behot skulle kunnat sparas den halm, i hvilken de tyska fältposternas magar och ben omvirades nere vid Rendsborg. — Icke heller kan någon veta huru händelserna gestaltat sig, om de förenade rikena hade blifvit den nordiska politikens program trogna, och då de ty trupperna gjorde min af att öfverskrida E dern hade förklarat Tyskland krig. Det är icke så litet som talar för den äåsigten att Tyskland och isynnerhet Österrike skulle hafva betänkt sig, och möjligen nöjt sig med en exekution i de tyska hertigdömena, när de sågo, att de förenade rikena strax och modigt ställde sig vid Danmarks sida och det således blef utsigt till att kriget kunde draga ut på längden, och efter hand draga andra makter med, hvilka utan vidare om. ständigheter ville ställa sig mot Tyskland och på Danmarks sida. En lycklig stjerna hvilade öfver kung Oscars regeringsåtgärder och hela politik, icke derföre att det blinda tillfället var honom gunstigt, utan derföre att han med orubblig tro byggde på hvad som var rätt och sannt, och derföre att han verkade med icke mindre visdom än med allvar och manlighet när def gällde att handla. Det är vår fasta tro, att om de förenade rikena hade tagit hans ärliga nordiska po. litik i arf, och betraktat tyskarnes öfverskridande af Eidern som krigsförklaring, skulle mycket nu ha varit helt annorlunda, och ha vändt sig till det bästa, i stället för som nu till det värsta. Om det än kostat oss uppoffringar att bistå Danmark från krigets början, så skulle dock danska, svenska och norska män under den gemensamma kampen mot den ge mensamma fienden hafva blifvit allt starkare i den tanke, som bär i sig nordens fram tid, och som den skandinaviska stammen icke kan uppgifva eller svika, utan att öföfvergifva sig sjelf och beträda den väg som leder till motsatsen af utveckling, styrka och framgång. Vi skulle då också kanske snarare kommit på klarare fot och till bättre rstånd med tyskarne, än utsigterna nu erbjuda. Ett med Tyskland för evigt fastlänkadt Slesvig, Danmarks förödmjukande, och detta lands framtida beroende af Tysklands vilja, utgör visst icke den ginaste vägen till försoning med det tyska folket. Emellertid — de förenade rikenas styrelse fasthöll och följde icke denna politik. Intill Fredrik VII:s död höll den kursen: men från den tidpunkten finnes ingen som förmått lemna en tillfredsställande underrätelse om, efter hvilken kompass visedan ha seglat, lika litet som man kunnat redogöra för de bevekelsegrunder hvilka ha föranedt Sverges och Norges utrikesminister alt ifbryta underhandlingarne om försvarsförbundets afslutande. De officiella meddelanlen som nyligen framkommit i Posttidnin;en, såväl som i grefvarne Hamiltons och Manderströms förklaringar synas icke heler vara särdeles egnade att sprida mera jus i denna angelägenhet eller att kunna eda till en förklaring öfver de förenade rienas uppträdande I den danska frågan, samt tillika ädagalägga, att detta uppträlande varit förenadt med konseqvens och hållning, samt med den aktning för frågans stora vigt och tidsomständigheternas stränga ullvar, som önskligt hade varit.? mono OS Den fransk-polska komiten i Paris har utfärdat en ny uppmaning till allmänheten