Bland de klena sofisterier, med hvilka men velat besmycka det svaga, inkonseqventa och vacklande uti vårt kabinetts pohtik på den -allrasista tiden med afseende på den-danska frågan, är äfven det föregifvandet, att det nu icke skulle gälla den sak, som kabinettet förut under åratal förfäktat och förklarat beröra våra dyrbaraste intressen, nemligen Slesvigs bevarande åt Danmark och skyddande mot allt tyskt intrång, utan någonting helt annat, nemligen den 8. k. Novemberförfattningen, fafseende på hvilken man frött sig kunna inbilla menniskor, att den icke rörde denna sak och just innebar konseqvenserna af den politik i afseende på densamma, som vårt ka binett under åratal sökt förmå den danska regeringen att följa, samt komma folk ätt förbise, att nämnde författning blott utgjorde den förevändning, som de tyska stormakterna ansågo beqvämast att begagna för det röfveri-öfverfall, hvartill de beslöto sig, först sedan de tillförlitligt erfarit, att någon nordisk allians icke kommit och icke skulle komma till stånd. Inför de fakta, som kommit i dagen, och dem som nu dagligen upprullas inför våra ögon, har detta föregifvande numera tystnat. Svenska pressen synes nu vara temligen enstämmig uti att erkänna, att det tyska öfverfallet gäller inkräktning från Danmark och utplånandet af dess konstitutionella frihet — just det som legat i vårt intresse att förhindra, enligt hvad vårt kabinett på så mångfaldigt sätt låtit Europa förstå. Men det finnes dock ett svenskt blad, som härutinndn gör ett undantag — ett blad, som är till den grad ynkligt, att dess redaktion verkligen borde bortlägga manlig klädedrägt eller åtminstone hvarje anspråk på att föra talan bland svenske män. Det är Snällsten i Malmö. Detta blad finner det i ögsta grad vådligt och skälfver af fruktan för, att det svenska deltagandet för Danmarks sak uppenbarar sig genom det antal sveneka frivilliga, som strömma till de danska fanorna; bladet anar, att man i Berlin är högligen förbittrad mot Sverge för detta för ållande?, och vet i sin förskräckelse icke hvilka åtgärder man der ämnar taga med anledning härat?. Stackars Snällpost! han har ingen nattro; han drömmer troligen jemt och ständigt, att die Grille? kommer till Malmö, för att bombardera den å la Sönderborg, och han beder på det bevekligaste, att den, som vill visa något deltagande för Danmark, måtte inskränka sig sill att gifva en skärf till fonden för de fallnes efterlefvande. Samtidigt akter bladet icke för rof, att ur den bekanta Flyveposten — denna allmänt föraktade orgen, af hvilken en liten reaktionär clique för närvarande begagnar sig — aftrycka de giftigaste utgjutelser mot den öfriga danska pressen och hela det stora nätionelt-liberala partis som vill upprätthållandet af Danmarks frihet och sjellständighet; hvarvid det dock aktar sig för: att nämna den orena källan vid namn. Alla dessa utgjutelser om det onödiga kriget-och den. ouytliga blodsutgjutelsen, som sålunda: från; den reaktionära och frihetsfiendtliga säcken i Danmark benäget. öfverflyttas 1 en eller ennan svensk påse, finna ett klart och enkelt bemötande genom ett ar uttalanden i de med sednaste posten Pitkomna nöimmer af Danmarks båda förnämsta liberala tidningar. Födredandet yttrar i en: ledande artikel bland annat följande : ?Det har funnits de här ilapdet, som låtsat iro, och det har funnits de, som verk