Svenska frivilliga i danska hären. Rörande de sårade svenska frivilliga meddelar en korrespondent. till Jönköpings Tidningar följande detaljer : ; Nordenfalk träffades under reträtten och då han rTedan med sitt kompani var nära brohufvudet af en :muskötkula längs öfre läppen. Af smärta och blodförlust :förlorande sansen, föll han till marken och ötvergafs ar silt folk. Nägon stund derefter vaknad till sans, var han ensam och försökte att släpa sig efter. Från det redan af preussarne intagna brohufvudet lossades af dessa hedersmän en hel salva efter den sårade och försvarslöse. Minst 7-kulor genomborrade hans kappa, en genomträngde dess ena ficka, slet en dugtig buss af en der förvarad tobaksrulle och stannade mot hans fältflaska af tenn, som tillplattades. Ingen kula träffade kroppen, men kappan är söndertrasad rundt om. Anyo döivad, föll han till marken, men upptogs kort derefter-af en afdelning retirerande danskar, anförde af svenske löjtnanten Keij, som sjelf jemte en korporal släpade den sårade genom kulregnet öfver bron. För att här stilla och aftvälta det strömmande blodet, hemtade en man i sin mössa ur sundet litet vatten, hvarmed såret badades, icke erinrande att detta var salt vatten och således åstadkom en olidlig smärta. Nu ligger emellertid Nordenfalk under god vård på härvarande läsarett och torde snart nog blifva återställd, sedan likväl några afslagna tänder, hårdt inpregnerade med blystycken af kulan, blifvit borttagne. Carlson, en rask, munter och treflig finne, var lyckligare. Under ett förfärligt granatregn sutto han och 5 danska oflicerare, alla tillhörande 22:dra regementet, nedhukade och sida vid sida i en redan illa tilltygad löpgraf, då en granat slog ned midtför dem, kreverade och dödade tvenne nemligen bataljonskommendören Balau och kompanichefen Behrens samt sårade trenne, nemligen löjtnanterna Svane, Berlien och Bache. 5edan alla dessa blifvit bortburne, öfvertog Carlson, ehuru yngste sekundlöjtnant, belet öfver kompan En stund derefter, i han från vallgrafven skulle speja ut möt fiendtliga sidan, hör han tjutet af en anländande granat. Instinktmessigt kastar han sig ned i grafven och ögonblicket derefter kreverar granaten på samma punkt, er Carlson nyss stod och formligen begrafvande honom i en massa af sten, grus och jern, Blott hans mi blef på ena sidan genomborrad och ansigtet något grusadt, men i fallet bröt han sin höft. Elgström blef för några dagar sedan för tapperhet belönad med Damnebrogens hederstecken, men sårades kort dereiter illa.i axeln af några krypskyttar i fiendtliga kedjan. En bår frambars, Elgström lades derpå öeh skulle just bortbäras; då ett nytt regn af kulor smattrade kring båren, men utan att skada. Hvad de äro ädla och högsinnade dessa tyskar! Dock vill jag hellre hafva. dem till fiender än till vänner. Hammarström stod i skansen n:r 2 under Ankers befäl och sårades på samma gång som han, — Anker lätt, blef snart återställd, men Hammarström i hufvudet och hitförles. Efter några veckor läkt, återvände han, befordrad, till Als, fick ett kommando sfver en löpgraf, sårades ånyo och är nu ör andra gängen hitförd efter blott en vecsas bortovaro. Jag hoppas han nu blifver Iekorerad. Sergeont Bäckström och finnen Liikanen iro sårade, den förre i armen och den sedvare i tjockbenet, men icke farligt. — Mariestads Veckoblad meddelar ett par utdrag ur privatbref från frivilliga hemmaörande i nämnde stad: Jag lefver och mår godt oaktadt en mycket anträngande tjenstgöring. Jag stär vid 10:deregenentet och har kanske det bästa folket iarmån. dag är det 8 dagar sedan jag kom hit och selan dess har jag blott en natt haft af mig stöforna. Jag har omöjligt kunnat skrifva förr och ör det nu i en löpgraf. deromkring granaterna vupphörligen krevera. Det var eget att första sången höra kulorna susa, men nu är jag så van lervid, att jag ej tänker derpå. I får föll DyPd. elställningen efter en förtvifiad strid. Denskul n gång falla, men fienden har köpt den till ett erhördt pris. Min major säger att de lemnat 000 man på platsen. Jag kan der jag ligger ned blotta glasögon se buru de just nu begrafas. Äfven vår förlust är mycket stor, af mankapet vet jag ej huru många, men öfver 50 offierare hafva tallit. Sönderborg simmar i blod, Ha kyrkor fulla af döda. Jag är ej sårad, men lagen blå och gul af jord och sten som uppkatas af granaterna. Första dagen jag kom, föll vin regementschef vid min sida; det var den 9:de fficer regementet mistat på en månad: Det är get att se med hvilket dödsförakt trupperna a elden; ett menniskolif aktas föga. Unga poj. ar falla, men prata och skämta under det läkan amputerar dem. Det är exempel att följa. iin sergeant föll i förgår,, hans-rygg blef eroirad af en granat ochhan lefde i20 minuter, — ÅA, Lia. Jag är dock Gudilof frisk och oskadad och vill u söka att gifva eder en beskrifning på lifvet d Dyppel och stormningen deraf. Den 14:de aftonen kom mitt regemente till Sönderborg kl. 10 på qvällen ryckte mitt kompani in uti ansen n:r 9 en af-de farligaste och starkast bejutna. Der voro vi nu uti 24 timmar. och här Sk jag första gången göra bekantkap med fienns granater -— i suming en föga angenäm, beintskap. Tänken eder att ligga i 2 timmar i 1 skyttegraf på bara marken och höra hurwgra terna som kommo och slogo ned till höger och nster om en på blott en och ett par alnarsafånd. Det var verkligen ett Guds under att an ej blef sårad... Dagen derpå drogo vi 088 t tillbaka från skansarne och bildade då re472 oe de RE IP VS RR ERA