1 landet, medan preussarne redo tätt förb oss ned till stranden på stora landsvägen Efter att hafva marscherat en mils vä kommo vi till det ställe hvarest fienden sat och väntade närmare underrättelser. Går den var i ett nu kringränd. Den preussi ska officern skyndade till ett fönster, hvari genom han ämnade hoppa ut, men en re volver riktades honom midt i ansigtet, har sprang till dörren, men 3 bajonetter sigtade mot hans bröst. Det fanns ej annat val är att begära pardon. Han och hans 4 man. jemte en fiendtlig spion i bara skjortan, fördes i tysthet bort, medan byn genom söktes. Der funnos dock icke flera, och vi mäste åtnöja oss med de fångar vi fått. Natten förut, då vi, enligt vår plan, skulle hafva gjort landstigning, hade det funnits 150 infanterister i byn. Det hade kunnat blilva kinkigt nog för våra 50 man, äfven om mörkret hindrat fienden att upptäcka buru få vi voro. Huru mycket mörkret bjelper vid ett sådant tillfälle, sågo vi några dagar förut, då vi gjorde landstigning på ett närliggande ställe. Der fanns ett I eri på 5 refflade kanoner, som skulle förhindra landstigning, men i stället för att skjuta oss i sank med dem, förde fiendeni sin förskräckelse kanonerna 1!2 mil upp i landet bortom Aabenraa, så att vi icke skulle få fatt i dem, och vi finge obehindradt gå ostörda omkring. Af elt bref från en af öarne på Slesvigs vestra kust, dateradt den 12 April, erfar man att danskarne på det hållet hafva en ströfkår, liknande den, som gjorde den ofvan omtalta landstigningen på östra kusten. I brefvet berättas att chefen för denna kår är kaptenlöjtnanten vid flottan Hammer, som med stor berömmelse deltog på enahanda sätt i förra kriget och då ofta oroade fienden med en liten roddflotilj. Han hade begärt förstärkning af infanteri, och man hade från öfra Jutland skickat honom ett kompani af det eltte regementet, hvilket med stor tapperhet deltagit i striderna vid Bustrup, Oversö och Veile. Kompaniet hade en riktig triumfresa genom Jutland och Slesvig. Från Lemvig, Ringkjöbing och Varde kom folket ut i stora massor för att möta dem, sprang vid sidan af va narne samt mottog dem vid ingången till städerna med musik, säng och hurrarop. Qvarter var alltid bestäldt på förhand, och när kompaniet kom upp på torget i en stad trängdes man omkring det och tvistade n stan om att få till sig dess manskap. N soldaterna kommo hem till sina värdar unc fägnades de med mat och dryck och mjuk: bäddar nästan i öfverföd. När de skull altåga igen följande morgon flaggades från alla hus och höllos tal af borgmästare eller andra embetsmän. Mottagandet blef mer och mer entusiastiskt ju längre söderut de kommo. Mäångenstädes hade man icke sett någon trupp förr. Blott i Varde hade man gjort det; men det var 25 preussare. 7Om ni bara hade varit här då, så kunde ni tugit dem allihop med er. Det var några långa smalbenta fyrar; de sågo minsann icke ut som ni Vendelsboer.? Preussarne hade varit der för att utskrifva proviant och plundra kassorna, men i den ena af dessa hade de ej fått mer än 32 skilling och kuappast mer i den andra. — Här i Varde fingo soldaterna ej afmarschera förr än stadens sångförening på morgonen sett dem på ett glas punsch, som serverades dem af unga damer. Sedan bar det ar till Hjerting, der de skulle gå ombord. På ett ställe steg en liten pys om 12—13 år fram till löjtnanten midt i salen, förde handen till mössan och sade: ?Hr löjtnant, jag har hört att ni inte har någon hornbläsare. Vill ni inte taga mig med er? öjtnanten föreställde honom hvad det ville säpa alt vara soldat, att marschera dag ut och dag in och mången natt ej tå sofva; men han sade med eftertryck: Ahja det är jag nog ut med alltihop, och mamma nar sjelf gitvit mig loft CE