plats i Förenta Staterna, med vndantag af de stora sjöstäderna, såsom Newyork och I Boston. I atseende på ångbåtsfarten står det framom alla hamnarne i det inre, BufIfalo måhända ensamt undantaget. Lästetalet af alla dess ångbåtar är nästan lika Istort som Neworleans. 1 följd af detta sammanstötande af stora vattenvägar har 5:t Louis hittills mera utI veeklat sin ångbåtsfart och något försummat sina jernbanor; Det är derföre ingen Istadi vestern der hela handelsrörelsen till den lgrad koncentrerat sig som i dess hamn och der Leveen? företer ett så lifligt skådespel som i S:t Louis. Det ges öfverhufvud få hamnar i verlden som gifva en så imposant Tanblick som 5:t Louis, så vidt kaffesäckar, sockerfat, mjöltunnor och oerhörda massor Jaf andra varor kunna sägas gifva en sädan. Det kommer sig deraf att allt hvad staden i den vägen har att bjuda på är uppdukadt (på en enda, rätlinig strandbrädd af ea tredjedels mils längd. I Newyork, Bostom och åtskilliga andra hamnar är allt dette mera fördeladt på flera särskilta ställen. Här är ett enda stort och bredt bord, vid hvilket äfven hela handelsflottån ligger uppradad och med en enda blick kan öfverskådas. Leveen är på hela sin längd och Bredd stenlagd och ser ut som en kolossal, åt floden sluttande gata, på hvilken lastvagnarne fara upp och ned, merendels i sneda linier, för att minska stigningsvinkeln. Sådana branta, stenlagda backar eller levees ha nästan alla vid Mississippi och Ohio liggande städer att uppvisa. 1 anseende till de ofantliga skilnaderna 1 vattenståndet i dessa floder kunde man här ej på annat sätt gå till väga. Montreal, Quebec, Buffalo, med ett ord alla handelsstäderna vid det väldiga S:t Lawrence-systemet åtnjuta den stora lördelen af ett ständigt lika högt vattenstånd vid sina tilläggningsplatser. De kunna derföre lodrätt aihugga sina strandbräddar och infatta dem i horisontella granitkajer. Ville man försöka något sådant vid Ohio eller Mississippi, så blefve frågan, hvilken nivå skulle man gifva en sådan kaj: det lägsta vattenständets? Men då skulle den ofta stå 30 eller 40 fot under vattnet. Det högsta vattenståndets? Då skulle man vid lågt vattenstånd ha att klättra uppför lika höga trappor. För att vara rättvis mot alla nivåer måste man således stenlägga en sådan backsluttning, hvilken så väl vid högsta som lägsta vattenstånd ständigt erbjuder en temligen beqväm farväg. Detta är hvad amerikanarne kalla en levee. Den ofantliga skilnaden i vattenståndet i deras floder har äfven tvungit Mississippioch Ohio-städernas invånare till många andra egendomliga uppfinningar och inrättningar. Så såg jag, för att blott anföra ett exempel, en gäng vid Mississippi ett stort jernvägsmagasin, som var inrättadt efter alla skutningar af vatienståndet. Dethade flera våningar, hvar och en med ett lika antal flodportar af jern. Vid lågt vatten lade fartygen till vid dörrarne till den nedersta våningen; vid högre tillstängas dessa dörrar, och fartygen lägga till vid portarne till andra eller tredje våningen. Vi besökte en af de största ängbåtarne som lågo i hamnen. Den heter Mayflower och var elegant inredd. En lots Ombord berättade mig, att resan från Neworleans till S:t Louis blifvit en gång för några år sedan gjord på tre dagar och tio timmar. Men denna hastighet hade ännu aldrig blifvit öfverträffad. Vid stranden lågo ångbåtar från nästan alla floder i hela Mississippi systemet, såsom jag inhemtade af de inskrifter de buro: Till Pittsburg? vid Ohio, — till S:t Paul? vid öfre Mississippi, — fill Neworleans? vid nedre, — ?till Kansas? vid Missouri, — till Peoria? vid Illinois. Bland dem intresserade mig mest en liten ångbåt som pick på öfversta Missouri, den trakt der den stora Yellow-stone-floden utmynnar deri. Det var det fartyg som det härvarande amerikanska pelsbolaget Chouteau komp. årligen skickar uppför floden för att förse sina forts? och pelsjägarestationer med deras förnödenheter och nedföra de insamlade skinnen af de skjutna djuren. Pelshandeln var den första affärsgren som blomstrade vid det lilla S:t Louis vagga, och det ofvannämnda pelsbolaget, en afkomling af det stora Astorska pelshandlarekompaniet, sammanhänger nära med den nu så stora stadens historia. Bolagets varumagasin, som jag besökte, står ännu på samma plats der gamla hr Chouteau, fadren till firmans nuvarande chef, hade anlagt ett fäste etter de gamla pelshandlarnes sed. Ej blott S:t Louis, utan äfven flera andra afde stora amerikanska städerna räkna sina anor från sådana jägareoch indianhandlarstationer såsom deras första kärna, och de kunde med lika god rätt som Berlin föra en björn i sitt vapen. Der hvarest, som i S:t Louis, ännu lemningar finnas af denna, så att säga, historisk vordna handelsgren, der finner man ännu en mängd intressanta menniskor anställda dervid. Jag hade det nöjet att göra hr Chouteaus bekantskap och träffade hos honom tillsammans med jägare och indianhandlare från Klippbergen samt kommendanter på långt bort i vildmarken belägna fästen och posteringar. Ensamt detta bolags jägare skjuta årligen 80,000 bufflar. Man visade mig här några så kallade silkeshåriga extrafina buffelskinn och sade mig att de vore ytterst sällsynta; bland tusende träffar man blott på en enda. S:t Louis har äfven den största sockerfabrik som finnes i Amerika, tillhörig hrr Belcher komp. Den sysselsätter öfver 600 arbetare, producerar socker för 250,000 dollars i månaden, har sina egna stenkolsverk och en egen tunnbinderifabrik af de mest kolossala dimensioner, äfvensom filialetablissementer på Cuba, der råvaran undergår den första reningsprocessen. Här fabriceras äfven socker för de indianska fästena och indianstammarne i den fjerran vestern. Regeringen hade nyligen gjori en beatällning på 600,009 skålpund för indianernas räkning. Man må dock ej tro att de erhålla någon sämre sort. The Indians are very particular, indianerna äro mycket nogräknade, sade man mig. Jag såg ett