från att krossas i smulor? Hellre skulle jag msen gånger dö!? Jag hade aldrig sett honom sådan. Blodet rusade upp 1 hans kinder och panna för att sedan lika hastigt lemna dem blekare än förut. Jag betraktade honom noga; nu ndtligen hade jag fått ögonen öppna. Jag stödde mig mot kanten al marmorspiseln, för alt kunna stå qvar, upprätt, lugn och stadig. Han gick häftigt bort till fönstret och slog upp det, syrenerna luktade så starkt?, sade han. DÅ han åter vände sig till mig, voro vi båda redo att tala. Jag började ånya samtalet, att bespara honom obehaget deraf. : Jag har ej någon aning?, sade jag, och jag sade sannt, hvad svar Zillah skall gitva å detta bref. Hittills har jag egt hennes fulla troende och vet med säkerhet att så länge on var hos mig, var hennes hjerta fritt.? Jag väntade att ban nu skulle tala, men han gjorde det icke, och jag fortfor: Mr French är en ganska behaglig ung man, och hon tyckes ej ogerna se honom; men en flickas hjerta vinnes icke på två eller tre baler, om det nemligen är värdt att vinnas. Jag tycker emellertid som ni, att vi böra genast meddela Zillah innehållet af detta bref. Vill ni göra det, eller skall jag tala vid henne?? Gå ni — fruntimmer veta bäst att råda hvarandra. Och säg Zillah från mig?, tillJade han med sitt lugna, milda leende, lika intagande som någon qgvinnas, säg henne, att ehuru jog alltid skall önska att hon gifter sig med en mon af samma stånd och vilkor som hon sjelf, för att rädda henne från de afskyvärda beräkningar, för hvilka en rik flicka alltid är utsatt, eå öfverlemnar jag dock nu och alltid åt henne att följa sitt eget val och ber henne vara viss på att hennes lycka skall hos mig öfverväga alla slags betänkligheter. Han uttalade de sista orden uton att skilta färg, men hans stämma darrade litet. Derpå öppnade han dörren för mig och jag gick att uppsöka Zillah. (Forts.)