mer förvånad än mr Sutherland, som tydligen nogare följt dem. Jag räckte honom brefvet, utan alt se på honom eller säga il, Cassiat, sade han efter några ögonblick och med ett försök att skämta öfver alltsammans; hvad skola vi taga oss till? Ni qvinnor veta bäst sjelfva råd i dylika saker. Jag smålog, men vi blefvo båda ganska snart allvarsamma igen. Vi borde hafva väntat oss detta, sade han med en stämma, som Jjöd förunderligt kall och hård. Med Zillahs personliga fördelar och omälliga rikedomar, bör det ej komma alt fallas henne dylika anbud. Det är dock temligen tidigt att redan begynna dermed. Jag påminde honom alt hon var tjugoett år. Sannt, sannt. Hon kunde under andra omständigheter redan för längesedan varit gift. Tror ni att... Kanske ämnade han fråga huru jag trodde att Zillah skulle upptaga mr Frenchs frieri, men förmodligen återhölls han derifrån af en viss grannlagenhet och fortsatte: Jag anser att Zillah bör få kännedom om detta. Mr French försäkrar att detta bref är det första och enda uttryck af hans känslor, som han tillåtit sig. Det var rätt -och hederligt af bonom. Han är al god familj, ehuru visst icke rik. Folk skall troligen säga att han behöfver hennes penningar, för att upphjelpa sitt förfallna Weston-Brook. Detta var bittert, mycket bittert sagdt af en man af så godt och försonligt sinnelag som Andrew Sutherland. Han tycktes sjelf märka det och tillade: ?Jag gör bonom kanske orätt och jog ångrar det redan. Men tycker ni ej, Cussia, att det för en man med någon stolthet och hederskänsla skall vara lågt, nedsättande, smärtande att veta det verlden skulle tro honom gifta sig för penningar, för att rädda sig från att blifva ruinerad, för att skydda sin heder