vackert par, oaktadt skilnaden i ålder. Balaftonen förgick tyst och stilla för mig. Jag var bekant för de flesta gästerna och satt nära gamla mrs Sutherland i en obemärkt vrå. Mr BSutherlånd bjöd upp mig en gäng, men jag mådde ej rätt väl och hade för öfrigt under de sednare åren nästan. alldeles lagt bort att dansa. Han skrattade och sade att det passade ej rätt för honom at börja dansa just när jag slutade, Han hade orätt; det passade bäst som det var. Men jag smålog blott. Balens följder uteblefvo icke, för såvida som den var ämnad att i sällskapslifvet inra en ung, vacker och behaglig flicka, som dertill var myndig och rik. Åtskilliga baler och midddagar i grannskapet följde på denna och en eller två veckor efter Zilahs födelsedag kallades jag ånyo in i mr Sutherlands arbetsrum. Jag märkte genast att han var blek och såg orolig ut. Han glömde till och med att bedja mig sitta ned och vi stodo båda ramför marmorspiseln, der jag minnes att illah ställt ett stort blomsterglas fyldt med yrener. Deras starka, rika doft var nästan löfvande och påminner mig alltid ännu i lenna dag om detta rum och den stunden. Jag har i dag fått ett bref, började han, angående hvilket jag skulle önska rådgöra ned er, innan jag talar vid miss Le Poer. Det förvånade mig på det högsta att han ;j, som vanligt, sade Zillah4 och jag kunde j för mitt Tit begripa hvad som skulle ölja. Ina bref, fortsatte han, visserligen ej tt undra på — snarere kunde man vänta let efter hvad jag såg vid middagen i går. den det är bäst att ni läser det sjelt. Hen räckte mig brefvet. Det var en allarlig och uppriktig anhållan om hans puvills hand. Friaren Hondureble Henry French af god familj, men med obetydlig förnögenhet. Jag hade visserligen sett hoom mycket yppmärkeara mot Zillah vid itskilliga tillfällen, men jog blef dock vida