eller mellan gamla vänner. Detta förvå nade mig i början, men jag insåg snart at med de tillfällen de hade att beständigt rå kas, skulle nödvändigt uppstå en dylik för trolig vänskap, som så ofta knytes mella personer hvilka under några veckor finn sig så godt som instängda på ett enslig landtställe. Så stodo sakerna, då mr Su therland en morgon bad mig följa honon in i hans arbetsrum. Zillah ville också g med. Icke i dag, svarade han vänligt och små leende, jag skall tala om affärer med mis Pryor. Affärerna befunnos röra Zillah och vänd: sig omkring den omständighet, att hon nästa vecka skulle fylla tjuguett år och så ledes blifva myndig. Skulle han, bord han gifva en bal, en middag eller någo dylikt, för att fira denna dag? Skulle Zillal önska det? Detta var mycket af honom, ty jag visste att han alldeles icke tyckte om stora säll skaper. Jag svarade, att jag ej ansåg nå gon fest behöflig, men att jag skulle för söka utleta Zillahs mening derom. Zillahs mening var helt oskyldigt att er bal var någonting för henne alldeles nyt och förtjusande roligt — Töljaktligen måste balen också gifves, det var klart. Hon tve kade litet, då gaf henne en vink om at ske ej skulle vara så road deraf, och erbjöd sig sedan leende at afetå från detta nöje. Men han, i hvar gon en ändå lifligare glädje strålade, ville ej samtycka dertill och saken var afgjord Balen var lysande, ty mr Sutherland spa. rade inga omkostnader för att göra der sådan. Han var särdeles ifrig att uppfylle alla sin unga gunstlings önskningar. Pil och med då hon på sist nyckfulla sätt til hälften bad, till hälften befallde honom at öppna balen med henne, samtyckte han leende, ehuru han sade sig vara viss på at thela verlden skulla anse honom för en gam mal narr?. Det var icke troligt! Jag såg dem -båda sedan dansa förbi mig hennes förmyndare kan