Aftonbladet – 27 april 1864, sida 3

då edert fädernesland varit hemsökt af hår pröfningar, visat prof på broderligt deltagande och verksamt bistånd. Följaktligen bör en klar insigt af Finlands sanna väl förmå eder att söka befästa men ingalunda vaga det nära sambandet med Ryssland, ör en säker borgen för edert fosterlands välgäng. Enligt hvad Jag redan h innan inför Eder yttrat, har Jag för afsigt att efter tre år ånyo sammankalla Finlands stän der, och jemte det Jag härmedelst förklarar landtdagen vara afslutad unbefaller Jag Eder i Den Högstes beskydd samt förblifver Eder och hela finska folket med kejserlig ynnest välbevågen. ALEXANDER. PTalet syntes, säger Åbo Underrättelser, nägot hafva förstämt den talrika församlingen. Allmän tystnåd rådde. Fin utgitter för landidagen, be mingar för bondeståndets och utskottens kanslier, tryckningskostnader m. m., uppgå, enligt uppgift afstatsutskottet, till 100,000 mark. Valsätlet för landtdagsombud af presteståndet. Vid landtdagens början erhöll professor Schauman af det högv. ståndet uppdrag alt utarbeta förslag i afseende å sättet för val af ståndets landidagsombud, då härutinnan en olika metod i hvarje stift gjort sig gällande. Detta förslag har ståndet remitterat till förstskeende synodalmöten i stiften, med yttrande derom att ståndet ansåg, på sätt 1 förslaget antydes, minst tjugosex ombud böra väljas. nemligen tolt för erkestiftet, åtta för Borgå och sex för Kuopio stift. Bränvinsfrågan, detta tvisteämne, som redan hotat att inkasta split och tvedrägt mellan de tre första och det fjerde ständet, har nu erhållit den fredligaste lösning. Helsingfors Dacblad meddelar härom: I elfte timmen, kan man säga, uppmjuknade de sinnen, hvilka hittills hårdnackadt hållit på husbeholsbränningen, och i bondeståndet började i går (den 13 dennes) att höja sig röster, hvilka vältaligt framhöllo vådan af att ständerna skulle skiljas från hvarandra i oenighet. Det var Pelkonen som lörst uppträdde i detta syfte och yrkade på att bondeståndet borde förena sig i de tre öfriga ståndens beslut i bränvinsfrågan. Den enda förändring han uti detta beslut önskade, vore att näst efter den fjerdedel ul den presumerade bränvinsskatten, som först skulle utgå till fördelning på länen för kommunala behof, borde följa det i sammanjemkningsförslaget upptagna beloppet af en million mark, hvilket skulle fördelas på! kommunerna efter mantalen. Detta Pelko. nens förslag understöddes af flera och motsades af få. Efter en lång diskussion skred! man till votering och förslag orade med betydlig majoritet. Inseende vigten af denna utgång höjde majorileten hurrarop, hvilka oemotständligt drogo den talrika åhöre skaran med sig, och bondeständets sessionsrum genljöd af allmänt jubel. I bevillningsfrågan har sammanjemkning: förslag blifvit uppgjordt. Bondeståndet inbjöds deruti att förena sig i de tre öfriga ständens beslut, att för uttörandet af alla de allmänna arbeten, hvartill styrelsen begärt medel och dem ständerna ansett nödvändiga, ett statslån om 18 millioner mark skulle upptagas. Ståndet förehade den 13 dennes frågan, men vidhöll ihårdigt sitt beslut att vägra statslåns upptagande; men följande dagen ingick ståndet på de öfriga ståndens beslut om lånets upptagande. (Insändt.) Tyskarne vid Dyppel. Det gräsliga öfvervåld, som nu drabbar Danmark, likasom förut Polen, har hos hvarje ädelt hjerta väckt den djupaste harm och förtrytelse. Oss har det särat i sjelfva hjerteroten, desto djupare, som vi tala med samma tunga som vår slagtade broder. Hvarje slag, som träffar Danmark, återvibrerar i svenskens bröst och gräfver sig in som en brand i Sveastammens rot. Detta är ena sidan af saken, deltagandet för ett lidande brödrafolk. En annan är den förnedring, som dessa och dylika uppträden bringa öfver menskligheten. Den röv styrkan vill frossa i blod; rofgirigheten, upppöja till rang af nationalitetssträfvande, vill annektera likt och olikt; våldet styckar, lemlästar, dödar nationer Jiksom individer; skrytet utbreder sig öfver de förträffliga dödens och förstörelsens verktyg man samlat i sina arsenaler; ljus tändes och druckna segersänger skrålas öfver så och så många förtrampade menniskolif, hvilka offrats på Molochsaltaret till tjenst tör väld och fyranni. Och till råga på allt detta, icke nöjd med att hafva besudlat nationernas rättigheter genom en lumpen och eländig advokatyr, tar man religionens heliga eggelser till hjelp, för att desto lättare göra vilseledda menniskor till slagtare och bödlar. Före stormningen af Dyppel logo preussarne nattvarden ! För att med större mod och sjelfuppoffring kunna gå och utan ringaste skäl slå ihjäl andra menniskor, som aldrig gjort dem något ondt, utan som städse visat en största beskedlighet och undfallenhet i råga om bevakandet af sin rätt, under det att de omhuldat sina tyska medundersäåter i monarkien bättre än det hittills lyckats någon tysk, vare sig duodeseller folio-furste, att se tillgodo sina egna landamären, begå de nattvarden, naturligtvis i den menivg, att ju flera de kunna slå ihjäl af sin nästa, desto snarare skola de förtjena sig ett rum i salighetens boningar, dit förmodligen, enligt den tyska speisfundighetens logik, ingen dansk kan komma. — Saligheten skall följa såsom en lön för våldet, roflystnaden, skrytet, mordet af å ena sidan värnlösa barn och gvinnor, å den andra af ädla motståndare, som blott hafva det felet att vilja till sista blodsdroppen försvara hem och härd mot främmande akräktare. Se der, nittonde århundradets moral i ett land, som ännu torde vilja gälla såsom ett af de allrafrämsta i civilisation och framåtskridande! Stackars folk! Det är dock synd om dem, der de nu jubla med sina förmenta segrar, som äro lika så många nederlag för deras tåAda intressen