Aftonbladet – 27 april 1864, sida 2

Ja, om jag får, miss Pryor, Han sade att ni skulle bli så nöjd dermed. Han har lovat att alltid vara god emot mig och att jag slipper arbeta. Var icke ond på mig, söta miss Pryor! Ack! låt mig få gifta mig med min kusin !? Hör först på hvad jag vill säga dig, lah, sade jag, och välj sedan. Derpå sade jag i så få ord som möjligt att man dolt för henne att hon var en rik arftagerska och att hennes kusin Augustus, genont detta giftermål, skulle tillegna sig rätt till alla hennes rikedomar. Den stackars flickan förstod knappt hvad jag menade, men löjtnanten var ursinnig. Det är osanniug — en nedrig osanning!? ropade kan. Tro henne icke Ziliah! Var icke rädd, lilla toka! Jag har lofvat att gifta mig med dig, och jag skall, vid Gud, äfven göra det.? Löjtnant Le Poer, sade jag lugnt, det torde blifva svårare än ni tror. Jag ämnar dock ej hindra er: jag har ingen rätt dertill. Jag vill endast bedja mitt älskade barn, Zillah, att bevilja mig en bön för den kärleks skull som jag hyser för henne (Zillah började snyfta) och jag hoppas att hon skall göra det, nemligen att hon, som hvarje annan ung flicka i hennes ställe skulle göra, vill vänta tills i morgon, för att till sitt giftermål erhålla bifall af en person som då kommer hit, såvida han icke redan är här, hennes förmyndare, mr Andrew Sutherland. Löjtnant Augustus lät undfalla sig en ed, som möjligen ieke skulle blifvit bemärkt i kasernen, men som här, i två fruntimmers öron, ljöd afskräckande. Zillah smög sig ifrån honom och närmare mig. Jag vill ej låta bedraga mig på det viset! stormade han. Kom ficka, du kan Zil